Var finns bevisen?
Jan Olsson: En väsentlig brist har varit avsaknaden av försvarsadvokat
När jag för ett antal år sedan medverkade i Quick-utredningen började jag känna mig kritisk till hur utredningen genomfördes.
Det var ett tvivel som växte sig allt starkare.
Materialet som väckt mina tvivel finns inlämnat i ett antal lådor till justitiekanslern. Han är en person som jag har den djupaste respekt för, men som har hamnat fel i Quick-ärendet. Jag tvivlar på att han ens tittat i lådorna.
JK redovisar i Aftonbladet den 13 februari tio punkter som ska visa att Thomas Quick är skyldig och att domarna är riktiga.
I de tre första punkterna säger han att domstolarna anser att det finns mycket stark bevisning.
Domarna är välskrivna och fakta som stöder Quicks erkännande är bedövande i ett par av fallen.
Min uppfattning är att efter den första domen uppstod en dominoeffekt som gör att man i nästa domstol påverkas av den första fällande domen. I den sista domen hänvisas också till tidigare domar där Quick dömts.
I den fjärde punkten talar JK om en fristående undersökning som visar att Quick har en djupare kunskap om morden än människor i allmänhet. Den som genomfört denna undersökning medverkade vid rekonstruktionen år 1994 av morden i Appojaure och hade en tät kontakt med Quick i egenskap av psykolog. De är svårt att se undersökningen som fristående.
I den femte punkten talas om att domstolarna visat att de förstått och tagit hänsyn till den speciella bevissituationen. Jag håller med om att berättelsen vuxit fram i samarbete mellan förhörsledare och Quick.
Punkt sex talar om att enligt psykologer och läkare är Quick gravt störd och fullt i stånd att begå dessa gärningar. Det går med lätthet att hitta psykologer och läkare som har en motsatt uppfattning.
I den sjunde punkten framhålls att förutom i ett av morden finns ingen annan misstänkt än Quick. Min invändning är att Quick blir misstänkt först efter att han erkänt morden. Det har dessutom funnits misstänkta i flera av ärendena.
Punkt åtta handlar om att morden är likartade och förfärande. Det stämmer inte.
En man och en kvinna dödas med kniv, en man slås ihjäl, två kvinnor stryps. I två andra fall har inga kroppar hittats och i ett fall har ett kranium samt skelettdelar hittats. I de tre sistnämnda skildrar Quick grymheter och ett förskräckligt massakrerande av kropparna. Var ligger likheten och det förfärande? Det finns inget i dessa tre mord som kan bekräfta Quicks uppgifter eftersom kropparna är försvunna.
Om jag har rätt ska enligt punkt nio ett antal människor ha manipulerat rättvisan. Jag tror inte alls att det är på det sättet. Ingen har medvetet manipulerat rättvisan. De har tvärtom påverkats av Quick som är en intelligent och övertygande person, rent av manipulerande. Jag har själv stått bredvid Quick på en mordplats där han intensivt fångade de närvarande med sin berättelse. Han berättade övertygande hur han förde in handen under skjortan på den döde och kände behåringen på bröstet. Senare granskade jag obduktionsbilder.
Det fanns inget hår på bröstet!
Punkt nummer 10, citat: ”Läser man Quicks berättelser om några av morden blir man skakad. Det är svårt att tänka sig en oskyldig man berätta så.” Vi vet alla att det finns människor med morbida fantasier. En del sätter fantasierna på pränt och gör en förmögenhet på sitt författarskap.
Mitt ifrågasättandet mot JK: s punkter visar på en viktig principiell fråga. Att detta ifrågasättande borde ha funnits i domstolsprocessen.
Det kan illustreras med vad en kollega sa efter att ha lyssnat på en av förhandlingarna: Där fanns i praktiken två åklagare, Christer van der Kwast och försvarsadvokaten Claes Borgström. En väsentlig brist i processerna har varit avsaknaden av en försvarsadvokat.
Vad har jag mer att säga: Guldsmedshyttan, Salbo Hed, Ryggen–Falun, (på två platser) Sågmyra, Korsnäs, Hellamansö, Frändby Udde, Källviken. Alla är platser där Quick berättat att det kan finnas kroppsdelar. Jag har frågat en av de poliser som utrustade med spadar och andra mer sofistikerade hjälpmedel undersökt platserna.
Min fråga var: Hittade ni något?
Inget, svarade han.
Som avslutning vill jag upprepa frågan från min första artikel, den 10 februari: Var finns den kriminaltekniska bevisningen och var finns de tillhörigheter som förövaren tagit från offren?
Tidigare debatt:
Dagens debattör
