Islamiska förbundet: Vi har inget att dölja kring vår värdegrund

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-04-24

Svepande generaliseringar och islamofobi torgförs i debatten

Under det senaste årtiondet har islamofober och kulturrasister förmedlat konspirationsteorier om hur muslimer planerar att ”islamisera” Europa och västvärlden i syfte att upprätta en global diktatur. Företrädare för muslimska organisationer och politiskt aktiva muslimer har utmålats som medlemmar i hemliga sällskap som på order från utlandet sökt infiltrera politiska partier för att ta över makten och bland annat införa dödstraff för ”otrogna”. Denna föreställning var en av drivkrafterna bakom Anders Behring Breiviks attentat mot Arbetarpartiet i Norge, ett parti som enligt Breivik svek landet genom att alliera sig med ”fienden”, alltså muslimerna, och ge dem en plattform i det offentliga rummet.

I Sverige har föreställningen om den islamiska världskonspirationen främst torgförts av små rasistpartier och obskyra hemsidor utan ansvariga utgivare. I samband med det mediedrev som vår ordförande Omar Mustafa drabbats av har emellertid konspirationsteorierna fått ett genomslag också i landets respekterade medier och med redaktionernas godkännande. Bland andra har Dilsa Demirbag-Sten och Magnus Norell beretts utrymme att framföra grundlösa beskyllningar och rena konspirationsfantasier om Omar Mustafa och Islamiska förbundet, vilket kan föranleda att även i vanliga fall källkritiska debattörer ställer sig frågan om ifall Islamiska förbundet är en del av ett globalt hemligt nätverk som vill islamisera Sverige och övriga europeiska länder?

Islamiska förbundet är en självständig, demokratisk, svensk, ideell organisation som grundades 1981 i syfte att stärka den svensk-muslimska identiteten. Förbundet styrs utifrån de stadgar, styrdokument och beslut som medlemmarna fattar på kongressen. Förbundet har länge trott på samhällsengagemang, socialt ansvarstagande, och dialog över gränser.

Vi på Islamiska förbundet har lärt oss och anammat den svenska folkrörelsetraditionen. Därför har vi grundat flera demokratiska församlingar, ungdomsföreningar, studentföreningar, kvinnoföreningar, scoutkårer och kulturföreningar. Vi grundade en av Sveriges stora biståndsorganisationer och har ett stort engagemang i utbildnings- och folkbildningsarbetet genom att starta ett muslimskt studieförbund och ett antal friskolor som i dag står på egna ben och på olika sätt bidrar till en positiv samhällsutveckling.

Vi ser oss inte som representanter för Sveriges alla muslimer, men är stolta över att vara en av Sveriges mest aktiva muslimska organisationer, trots mycket knappa resurser. Vi har alltid trott på demokrati och samhällsdeltagande, och har för det utstått intensiv kritik från grupper som snarare tror på segregering och konfrontation.

Vi är ett förbund som tror på alla människors lika värde och som kraftigt tar avstånd från all form av diskriminering och alla typer av hatpredikningar och våldsideologier. Detta är inte bara tomma ord, utan något som reflekteras i all vår verksamhet, våra predikningar och det folkbildningsarbete som vi genomför dagligen. Vi har inget att dölja kring vår värdegrund, som konspirationsteoretiskt influerade debattörer har hävdat. Våra församlingar tillhör landets mest öppna församlingar för studiebesök och information. Stockholmsmoskén tar exempelvis emot cirka 17 000 organiserade besökare årligen för att svara på frågor om vår syn på islam.

Inom den islamiska rörelsen finns många inriktningar och tolkningsskolor. Vår syn grundar sig på medelvägsskolan, en inriktning som bygger på en balanserad syn på islam i tro och handling, med tydligt avstånd från olika extrema yttringar. Vi ser vår religion som en plattform där vi kan arbeta med folkbildning och akademi, samhällsdeltagande och socialt arbete, idrott och kultur. Vi har en tro på demokrati och ickevåld som verktyg och metod. Denna grundsyn delar vi med många andra muslimska organisationer i Sverige och från olika delar av världen utan att nödvändigtvis dela alla dessa rörelsers samtliga ställningstaganden i varje fråga. För den som studerar och analyserar, och inte enbart generaliserar och demoniserar, skiljer sig exempelvis de moderata islamiska rörelserna i Tunisien, Malaysia, Egypten och Turkiet åt i många sakpolitiska och värderingsmässiga frågor.

Vi på Islamiska förbundet arbetar därför inte efter direktiv från utlandet om vad vi ska tycka eller vem vi ska ha som ledare, såsom exempelvis Katolska kyrkan är uppbyggd. Vi är inte heller ansvariga för vad muslimska organisationer gör i andra delar av världen, lika lite som Svenska kyrkan är ansvarig för vad protestantiska kyrkor i exempelvis USA gör. Vi kan lika lite klandras eller ta ansvar för vad företrädare för muslimska organisationer i andra delar av världen har sagt eller gjort som den socialdemokratiska ledningen i Sverige kan hållas ansvariga för diktatorer som Ben Ali eller Mubarak, som deltog i samma Socialistinternational som de själva.

Tvärsektoriella, internationella och ekumeniska samarbeten är en svensk folkrörelsetradition som vi alltid trott på. Självfallet ska debattörer få kritisera Islamiska förbundet, islamiska rörelser och islam i sig. Det skall vara högt i tak och det demokratiska samtalet bygger på att olika åsikter och ideologier fritt kan framföras. Vi tycker också att debatten skall vara saklig och påståenden välunderbyggda.

Därför förundras vi över de svepande generaliseringar och fientliga misstänkliggöranden med islamofobiska övertoner som nu sprids i den offentliga debatten.

Islamiska förbundet i Sverige

genom Mohammed Amin Kharraki