Hamas bär skulden för de palestinska offren

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2014-07-17 | Publicerad 2014-07-14

Under de tre veckor som föregick ’Operation Protective Edge’ avfyrades mer än 300 raketer mot Israel från Gaza. Den konstruktiva återhållsamhet som Israel valde att visa, kom emellertid av Hamas och andra islamistiska grupper som vanligt endast att tolkas som ett tecken på svaghet och en uppmuntran till intensifierade attacker. Inget land skulle kunna acceptera att två tredjedelar av dess befolkning stod under ständig beskjutning, här med det uttalade målet att utplåna staten Israel. Det av USA terrorstämplade Hamas, som styr Gaza, lägger alla sina resurser på missiler och ammunition, utan hänsyn till sin hårt prövade befolkning. Att Hamas intensifierar angreppen mot Israel innebär att det blir nödvändigt för Israel att med allt kortare tidsintervaller agera i självförsvar.

Det är uppenbart att merparten av Gazas invånare mot sin vilja dragits in den aktuella konflikten av Hamas. Vi vet att om de bara hade haft möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter skulle otvivelaktigt en stor del av Gazas civila lägga skulden för sitt ökande lidande på Hamas. Den offensiva beskjutningen från Gaza riktas uteslutande mot israeliska civila, samtidigt som Hamas utnyttjar mycket tättbefolkade civila områden för att avfyra sina raketer. En hel del av dessa raketer landar för övrigt på civilt område i Gaza självt eller lyckas som häromdagen avbryta Gazas elförsörjning från Israel, vilken fortgår trots konflikten, liksom införseln av olika slags förnödenheter.

Hamas officiellt uttalade policy att använda civila som mänskliga sköldar samtidigt som man utser civila till sina måltavlor är naturligtvis att betrakta som krigsbrott. Detta i absolut kontrast till Israels agerande i självförsvar och i enlighet med internationell rätt.

En simplistisk jämförelse av antalet offer på båda sidor är allt annat än rättvisande, då Israel investerar miljarder i sin ’Iron dome’, i skyddsrum och olika varningssystem för att så långt möjligt minimera antalet offer på båda sidor. Detta medan Hamas alltså har det exakt motsatta målet, och tror sig vinna på så många civila offer som möjligt både i Israel och på hemmaplan. Israels Iron dome-raketer – som skall skjuta ner missilerna från Gaza – är till för att skydda de egna civila medan Gazas civila alltså istället får skydda Hamas raketer som mänskliga sköldar.

Olyckligtvis drabbar de islamistiska organisationernas terror inte bara Israel utan också Syrien och andra länder i Mellanöstern. Denna extremism har också slagit till mot europeiska huvudstäder, senast vid det blodiga attentatet mot judiska muséet i Bryssel. Ett växande problem är Jihad-krigare av samma skola som Hamas som återvänder från Mellanösterns konflikthärdar till Europa – ett fenomen som också har sin relevans för Sverige. Mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare konfrontationer tror sig Hamas i hög grad vara immunt mot internationella fördömanden.

Gång på gång har merparten av det internationella samfundet valt att se mellan fingrarna med Hamas ständiga kränkningar av internationell rätt och grundläggande moral. Just denna immunitet tjänar som uppmuntran för Hamas att fortsätta med sina terrorhandlingar, dag efter dag, år efter år. Det är dags för det internationella samfundet att agera, att lägga det fulla ansvaret på Hamas och därmed få ett slut på våldet mot både de egna och Israels civila.

Isaac Bachman