Ja till Nadia Jebril nej till slöja i SVT
Nadia Jebril, som först inte fick anställning som programledare i SVT på grund av att hon vill bära muslimsk schal som tecken på sin religion, har nu fått jobb som ledare för ett matprogram. Hon har bytt ut schalen mot en turban som väl vem som helst kunnat bära, och jag har blivit inbjuden att vara en surmule och regna på hennes parad på denna sida.
Helst skulle man ju bara vilja säga grattis. Men frågan om religiösa tillbehör i rutan gäller faktiskt lite mer än en trevlig tjej i ett kul program. Det är ingen liten gullegullfråga.
Radiolagen har i princip tre viktiga punkter som ska säkra att den statliga svensk TV och radio följer och verkar för demokratin i Sverige. En är att programutbudet ska spegla hela landet, regionalt och kulturellt. En annan att SR/SVT ska förhålla sig neutralt politiskt och religiöst. En tredje att SR/SVT ska främja demokrati och jämlikhet mellan män och kvinnor.
Det här är inga små regler som vi kan börja tumma på hur som helst. Om programledare i TV går omkring med politiska och religiösa symboler på sig är helt enkelt inte tv neutralt. Det är programutbudet som ska spegla kulturer och religioner, inte programledarna som ska vara levande reklampelare för dem. Det här är en viktig skillnad.
Och främjar slöjan i tv jämlikhet mellan man och kvinna, bara därför att bäraren påstår det? Var och en som läst Elin Wägner vet att när kvinnorna slogs för rösträtt i Sverige, fanns det gott om kvinnor som kämpade mot. Ett nedvärderande drag i religioner och kulturer, som kvinnor aldrig från början skulle kommit på själva – fotsnörning i Kina, könsstympning i Afrika, skärande i friska flickbröst för att implantera silikon nu i Sverige – har alltid till sist fått kvinnor som ivriga förespråkare. Det gör inte saken bättre.
Religionsfrihet är friheten att fritt utöva sin religion, men den måste ta slut där andras frihet börjar. Frågan om slöjan är global och infekterad och ett tvång i miljoner kvinnors liv. Svenska myndigheter och statlig tv är för alla och måste förhålla sig neutralt. Av respekt för sin publik bör programledare uppträda neutralt i sitt jobb, det vill säga utan religiösa eller politiska attribut.
Själv tycker jag att det är rasistiskt att frångå den principen just när det gäller islam. Det är ett utslag av samma mesighet som gör att svenska socialarbetare inte vill hjälpa utomeuropeiska flickor som är på flykt undan hot i sin familj. En ovilja att behandla dem som de skulle ha behandlat andra svenskar, av rädsla för att kallas rasist. Det är det som kallas kulturrelativism och det är inget man kan hålla sig med om man vill verka för humanism och allas lika rätt och lika värde.
Annika Bryn,
journalist och författare