”Vi behöver en kulturlag”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-31
Jesús Alcalà: Utredningen är ett rent beställningsverk
”Kulturinstitutionerna måste omges av ett semipermeabelt membran som tillåter utjämning av koncentrationer så att osmotisk jämvikt uppstår. Koncentrationen av sammanfallande variabler såsom ämne, samling, institutionsbyggnad, offentliga utställningar och yrkesfackliga identiteter måste utjämnas genom medborgarinflytande.
Hur ser ett semipermeabelt institutionsmembran ut? Ja, det är en fråga om intellektuella och emotionella förhållningssätt.”
Exakt så skriver Kulturutredningen i en PM, Det institutionella dilemmat (08-04-10). Denna PM för tankarna till Flauberts Dictionnaire des idées recues. Flauberts verk är en floskelordbok skriven utifrån klichéer som författarens samtida öste ur sig i avsikt att verka kloka och tidsenliga.
Dock är det inte Kulturutredningens språk och klyschor som oroar mest. Det är i stället förutsägbarheten.
Kulturutredningen är låst vid ett enda tänkesätt och vid att helt ombesörja regeringens beställning. Komplikationer och mångsidighet finns inte i synfältet.
Regeringens direktiv är i sig inskränkande. Direktiven uppmanar inte till genomgång av den nuvarande kulturpolitiken, inte till att kommentera vad som är bra eller dåligt och sen komma med förslag till förbättringar. Direktiven säger: Sjuttiotalets samhällssyn har alltför länge präglat kulturpolitiken. Det är otidsenligt att sätta likhetstecken mellan det samhälliga ansvaret och offentlig finansiering.
Otidsenlig är också oförmågan att se kulturskapare som entreprenörer i det tillväxtområde som upplevelseindustrin utgör. Dagens syn på samhälleligt ansvar kräver ja till sponsring. Kulturen är nödvändig också för förvärvslivets existens och utveckling.
Kulturpolitiken bör knyta an till kulturens betydelse för ett kreativt näringsliv, för folkhälsan och för utvecklingen av den kulturella dimensionen inom miljöpolitiken för att nå miljökvalitetsmålen.
Dagens syn på samhälleligt ansvar vad menas med det? Kulturen som en funktion av den rådande maktordningen? Är inte dagens syn här detsamma som den nuvarande tidsandans och maktens syn?
Och vilken värdegrund och kultursyn ligger bakom beställningen av förslag som framhäver den kulturella dimensionen i näringsliv, folkhälsa och miljöpolitik?
En statlig utredning får aldrig vara regeringens förlängda arm. Ledamöterna ska utreda förutsättningslöst. Gör Kulturutredningen det?
Regeringen tillsatte utredningen den 29 juni 2007. Redan två månader senare propagerade Kulturutredningens huvudsekreterare för dagens syn på samhälleligt ansvar.
Vid ett seminarium anordnat av Region Skånes kulturnämnd uttryckte huvudsekreteraren att såväl sponsring som makt till kommuner och landsting att själva bestämma över kulturpolitiken skulle göra kulturen rikare och friare, mindre exklusiv, mer innovativ.
Och efter ett års utredning meddelade Kulturutredningen i somras att slutsatserna som s.a.s. dragits redan i förväg också visat sig vara de rätta. Uppdragsgivaren regeringen kan vara lugn. Inga överraskningar här!
Riksdagen avsätter årligen ca 6 miljarder kronor till kultur, 1,2 procent av statens utgifter. Är det för lite eller lagom eller för mycket? Det kan vi tvista om. Huruvida sponsring är nödvändig eller till och med nyttig kan också diskuteras. Att kommuner och landsting får större makt över kulturpolitiken ser vissa som positivt. Andra är ogillande.
Men oavsett åsiktsskillnader måste vi finna en grund på vilken hela bygget ska vila. Jag menar att den grunden måste vara en allmän kulturlag. En lag med stöd i principförklaringar i själva grundlagen.
Belgien har sådana grundlagsbestämmelser i författningen, bestämmelser som uttrycker idén att människovärde och rätt till kultur hänger samman. Det är ett exempel värt att ta efter.
En sådan lag skulle fastslå att kulturen är en obligatorisk uppgift också för kommunerna och landstingen. Som det nu är står det kommunpolitikerna fritt att bortsett från de skyldigheter som följer av Bibliotekslagen och Kulturminneslagen - besluta om huruvida de alls vill anslå medel till kulturen.
Med den ordningen kan Kulturutredningens förslag att ge regionerna större makt bli ödesdigert för svenskt kulturliv.
Dagens debattör
Jesús Alcalá
56 år, Tomelilla, jurist och författare.