"Fram med brudarna!"
Birgitta Ohlsson: Utan starka kvinnliga politiker ger vi sossarna bästa chans att komma tillbaka
Mona, Maud och Maria. Ja, Sahlin, Olofsson och Wetterstrand är lika självklara ledare och profiler i politiken som sina manliga kollegor. Och så har vi alltid fenomenet Gudrun Schyman som lurar i vassen, veteraner som Ingrid Segerstedt-Wiberg som manar på och Marit Paulsen som aldrig tvekar att fräsa ifrån när Sverige, hembygden eller världen går mot en kurs hon inte håller med om. Sverige är sprängfyllt av kloka, smarta och rappa politiska kvinnor från höger till vänster.
Vi har samma trend i världen. Vi skriver år 2007 och Afrika har fått sin första folkvalda president i Liberias Ellen Sirleaf-Johnson, förbundskansler Angela Merkel som rattar Tyskland och kanske leds amerikanerna snart av Hillary Rodham-Clinton och fransmännen av Ségolène Royal.
Det är härligt att konstatera att gubbväldet så sakteliga börjar vittra sönder världen över.
Kvinnor är inte längre några pittoreska undantag, små käcka färgklickar på ministerfoton i ett hav av gråa kostymer eller undanglömda rariteter. De tar plats, höjer rösten och väntar inte på att bli uppbjudna utan dansar hellre ensamma eller tar initiativ själva.
Vem som ska leda folkpartiet är en fråga för folkpartiets medlemmar, aktiva och folkvalda. Pressen må spekulera, men vi liberaler bestämmer själva. Vi har exempelvis goda kandidater i alltifrån vår skickliga skolminister Jan Björklund till vår utmärkta EU-minister Cecilia Malmström. Två personer som är omtyckta, nästan jämngamla, kunniga och befinner sig i den absoluta fp-toppen. Jan Björklund är 44 år, specialinriktad på skola och pappa till två små pojkar. Cecilia Malmström 38 år, expert på Europa och tvillingmamma.
Men ändå finns måttstockarna alltid där med olika förutsättningar, hinder, möjligheter och föreställningar för kvinnor och män. Trots att de bägge har var sin profilfråga beskrivs han som bred politiker och hon som nischad.
Trots att de bägge är fp-veteraner omnämns han som rutinerad och hon som ett mer oskrivet kort. Trots att de bägge är småbarnsföräldrar nämns det enbart som ett hinder för henne och nämns inte alls över huvud taget i hans fall.
Hela borgerligheten måste skärpa upp sin jämställdhetsprofil.
Utan fler starka kvinnliga politiker och en jämställdhetspolitik som tar kvinnors oro och önskningar på allvar ger vi socialdemokraterna allra bästa chans att komma tillbaka.
Vi måste krasst konstatera att våra motståndare inte heller längre är en trött, däst och mätt socialdemokrati med Göran Persson i toppen utan en hungrig Mona Sahlin som lyfter flera liberala profilfält som feminism, flyktingar, företag, öppenhet och tolerans.
Även om folkpartiet liberalerna inte kommer att få en kvinna vid rodret redan år 2007 måste budskapet vara solklart. Fram med brudarna. Utan fler skarpa tjejer inget omval och dessutom fritt fram för Mona Sahlin. Och så vill vi väl inte ha det?