"Båtägare – se till att sjön inte suger"
Gustaf O Douglas: Frågan är om dagens ägare till motorbåtar har samma känsla för miljön som gårdagens
I Sverige har vi omkring 718 000 fritidsbåtar i olika storlekar och för olika ändamål.
Att köra motorbåt och segla är en grundläggande rättighet. Ibland har båtlivet kallats den sista friheten. Att införa begränsningar och regler är nästan otänkbart.
Båtlivet har dock förändrats.
Se på motorbåtsbeståndet. Enligt Båtlivsundersökningen 2004 finns i dag omkring 430 000 motorbåtar från mindre öppna med 10 hk motor till stora med övernattningsmöjlighet.
Gårdagens bestånd av rodd- och fiskebåtar har ”kompletterats” med snabba utombordare, daycruisers, båtar med och utan flybridge och RIB-båtar med enorma fartresurser.
Båtfackpressen översvämmas av erbjudanden om nya vackra båtar och dagstidningar följer upp med presentationer av båtarnas skönhet, prestanda och fartresurser. Kritisk granskning av båtarnas miljöpåverkan saknas.
Skärgårdsboende klagar alltmer högljutt över höga farter, svallvågor, motorbuller och allmän drullighet hos båtförare.
Den 3 mars startar Allt för Sjön i Stockholm, den mässa ingen båtägare vill missa. På dessa mässor har miljöfrågor aldrig fått stort utrymme.
Båtlivets organisationer, exempelvis Svenska båtunionen (SBU), talar ständigt om att båtägare är varsamma om vattenmiljön. Den är ju själva grunden och förutsättningen för deras fritidsliv. Man säger att fritidsbåtfolket inte gärna vill smutsa ner det vatten som är så viktigt för dem själva.
Möjligen har man ganska rätt vad gäller medlemmar i båtklubbar, anslutna till SBU. Men det finns ett okänt antal motorbåtar utanför dessa klubbar.
Trots SBU:s och andras kampanjer för att byta ut gamla tvåtaktsmotorer, som är rena giftbomberna, mot moderna fyrtaktare finns de sannolikt fortfarande kvar i stor mängd.
Frågan är om dagens ägare till motorbåtar och de som nu planerar att köpa båt har samma känsla för miljön som gårdagens. Det finns de som med beklagande ser att ägare till motorbåtar uppför sig som om de körde bil och heller köper sin service än rustar båten på egen hand.
Kan det vara så att SBU och andra båtorganisationer lever kvar i gårdagen och inte ser vad som sker i verkligheten?
Har tillverkarna av båtmotorer inte upptäckt katalysatorn? Och varför saknar många båtmotorer effektiva ljuddämpare? Varför är akrylatbensinen så dyr? Miljöfrågorna hopar sig.
Undersökningar av vattenmiljön i naturhamnar, dit många fritidsbåtar samlas, och intill båtklubbar, marinor och varv visar att vatten och bottensediment blivit påverkat av gift från bottenfärgerna. Senaste larmrapporten kom nyligen från länsstyrelsen i Sörmland.
Andra undersökningar av områden, som kommuner hyr ut till båtägare för vinteruppläggning, visar att marken blivit kraftigt förgiftad genom färgspill och bottenrengörning – se Stockholms miljöförvaltnings undersökning 1998 av fem stora uppläggningsplatser.
En beräkning visar att fritidsbåtar konsumerar 100 000 kubikmeter bränsle under ett år. Både vatten och luft påverkas av utsläppen.
En annan beräkning visar att båtarna skulle släppa ut 10 000 kubikmeter mindre avgaser om motorbåtarna hade ren och obevuxen botten.
Bottenfärgfrågan har diskuterats under många år. Ett förbud rörande försäljning av bottenfärger på ostkusten innehållande gift infördes 2000. Men den båtägare som absolut vill ha giftig färg för att slippa beväxning har inga svårigheter att skaffa den på västkusten eller utomlands.
Människans påverkan på jordens klimat har nu blivit uppenbar, vi har alla tagit del av FN-rapportens synpunkter. När ska ägare till fritidsbåtar, i synnerhet motorbåtar, ta sitt ansvar och värna den miljö de anser så viktig?
Dagens debattör
