Tvinga inte oss unga att flytta till städerna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-09-18

Debattörerna: Minska möjlighetsgapet mellan stad och land

Kom du inte längre än såhär? Ska du inte flytta härifrån och göra någonting av ditt liv? Som unga på landsbygden får vi ofta höra att den plats där vi bor, den plats som vi valt inte är en plats för en person med ambitioner. Storstaden har blivit norm, en norm som vuxit sig stor och stark och som snart kväver alla alternativ. Ett sådant samhälle är inte ett samhälle för mångfald, valfrihet eller hållbarhet. Nu måste vi utmana storstadsnormen.

I Sverige har det har blivit norm att unga som vill lyckas ska flytta till en storstad. Normen frodas och reproduceras genom såväl mediala som samhällsetablerade attityder, vilket sätter oss unga som väljer att bo på landsbygden i en svår sits – vi är misslyckade om vi stannar, men ses som svikare om vi väljer att inte flytta tillbaka. Attityder, normer och värderingar är viktiga och måste belysas och diskuteras för att de inte ska bli vilseledande eller kväva tankar och idéer som vågar bryta mot dem.

För att landsbygden ska kunna leva och blomstra behövs människor i alla åldrar. Någonting sådant kommer inte ske ifall inte samhällets makthavare, organisationer och invånare arbetar med att förändra de missvisande attityderna mot ungas möjligheter på mindre orter. Att stanna kvar på landsbygden likställs ofta med att sakna ambitioner. Många vuxna uppmanar oss att flytta härifrån, men är inte sena med att välkomna oss tillbaka när vi utbildat oss och skaffat barn. Vore inte en bättre strategi att uppmuntra oss, göra oss delaktiga och betrakta oss som den resurs för bygden vi faktiskt är?

Vuxna som bor på landsbygden har ett stort ansvar för att förändra attityden mot oss unga som väljer att stanna kvar. Ett liv på landsbygden kan vara hållbart, kreativt och erbjuda framtidsmöjligheter - precis som ett liv i staden. Om unga ska stanna kvar på landsbygden måste vi minska möjlighetsgapet mellan stad och landsbygd.

Vi kan inte ha ett samhälle där samtliga funktioner och strukturer utformats utifrån storstadsnormen. Vi måste förbättra möjligheten för unga att organisera sig på landsbygden. Det behövs en ökad strukturell flexibilitet för att möta landsbygdens speciella förutsättningar med mindre medlemsunderlag och större omsättning på ungdomar. Dagens regelverk måste anpassas efter landsbygdens förutsättningar och inte ha storstaden som ensam förebild. Redan i dag finns organisationer och grupper som arbetar för ungas möjligheter på landsbygden och ansträngningarna har gett goda resultat. En förändring är möjlig, men vi måste ändra vår attityd till landsbygden och sluta använda storstaden som måttstock för vad som är ett önskvärt liv.

I ett samhälle som utformats med staden som norm osynliggörs de värden som gör att människor väljer att bo på landsbygden. Landsbygden kan med sina förutsättningar aldrig bli som staden, men staden kan heller aldrig bli som landsbygden. Vi tror inte att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på storstaden är hållbar. Ett fungerande Sverige kräver både en levande stad och en levande landsbygd - med lika villkor för olika förutsättningar. Vill vi ha en levande landsbygd, nu och i framtiden, måste vi sluta jaga den unga generationen härifrån. Vi unga på landsbygden vet vilket samhälle vi vill ha. Vi vill ha ett samhälle med en mångfald av människor och levnadssätt. Vi vill ha ett samhälle där människor är öppna för varandras val och drömmar. Vi vill ha ett möjligheternas samhälle.

Därför måste vi utmana storstadsnormen.

Anna Frestadius

Elin Larsson

Josefina Andersson