Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Samhället sviker dem med psykisk ohälsa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-09-07

Debattörerna: Ska vi också börja säga nej när människor som mår dåligt söker hjälp?

Vi vill definiera systemfel och dela dem med dig. Vi vill att flera ska ta sitt ansvar och stå upp för de som lever i skuggan av välfärden på grund av sin psykiska ohälsa, skriver Anna-Karin Ekman och Björn Fries.

DEBATT. Lisa 48 år och Monika 32 år erbjöds arbete tre timmar i veckan – men det föll på tvånget att uppnå 25 procent arbetsförmåga och att andra bidragssystem påverkas. Så följden blev noll timmars arbete i stället.

Maria 44 år kan inte utbilda sig eftersom studiestödssystemet inte tar hänsyn till hennes situation och sjukdom utan jämställer den med somatisk sjukdom och inte medger en anpassad studietakt.

Simon 40 år fick vänta i tre år på en neuropsykiatrisk utredning. Eftersom arbetsmarknadssystemet kräver diagnoser, ledde det till sjukskrivning för depression, ångest och passivitet.

Det här är några få exempel på systemfel som ganska lätt borde kunna förbättras, där ett stöd borde ges utifrån individens situation och behov och inte efter ett regelverk som gynnar systemet.

Vi arbetar i dag tillsammans i Stiftelsen Fontänhuset i Malmö. Syftet med verksamheten är att genom arbetsinriktad psykosocial rehabilitering och stöd skapa en meningsfull vardag och samhällsdelaktighet för människor som lever med psykisk ohälsa. Vår vision och målsättning är att vi tillsammans, anställda, medlemmar och styrelse, verkar för alla våra medlemmars rätt att vara inbegripna i en gemenskap som tillhandahåller hopp, respekt och möjlighet till arbete.

Vi har båda två många års erfarenhet av socialt arbete kring missbruksfrågor och psykisk ohälsa och möter dagligen i våra roller, människor som marginaliseras i samhället.

Vi vill definiera systemfel och dela dem med dig. Vi vill att flera ska ta sitt ansvar och stå upp för de som lever i skuggan av välfärden på grund av sin psykiska ohälsa. Vi vill skapa kanaler för dem att föra sin talan. Vi vill bli "de anhöriga" som de många gånger saknar och vill att flera i samhället ska ta den rollen. Inte minst våra folkvalda politiker. Vi vill synliggöra de osynliga, men som du möter varje dag på våra gator!

Vi kan alla vittna om hur våra medlemmar bemöts av myndigheter och olika samhällsfunktioner. Medlemmar berättar hur de blir misstänkta för att försöka ljuga och luras. Hur de som är lydiga och inte protesterar och som anpassar sig till systemens "mål och effektivitet" blir belönade medan de andra ska disciplineras. Alla människor har rätt till och vill mötas med respekt och tillit och bli sedda som de individer de är!

Vi och våra medlemmar upplever att verksamheter inom socialtjänst, psykiatrin, arbetsförmedling, försäkringskassan med flera riskerar att bli, eller redan är, oattraktiva att jobba i. Ständiga omorganisationer, dåliga löner och villkor, låg status, knappa resurser, systemfel och hög personalomsättning.

Det drabbar de anställda men också våra medlemmar som är beroende av långvariga relationer i sitt tillfrisknande. Det leder till att hjälp ej går att få, nya handläggare, nya läkare och stödkontakter om du ens får träffa någon. Det finns mottagningar där det egentligen ska finnas sex läkare på heltid, där inte ens en heltidstjänst är tillsatt.

Det här är enligt vår uppfattning, nationella uppgifter som måste lösas och det kan ej enbart överlåtas till regioner och landsting.

Det vi kortfattat har beskrivet är ingen nyhet för vissa av er som läser det, men en okänd verklighet för flertalet. Vi som jobbar inom den idéburna sektorn har kommit till en punkt då vi känner att vi inte mäktar med så mycket mer. Ska vi också börja säga nej när människor söker hjälp? Ska vi också börja spela Svarte Petter och låta medlemmar falla mellan stolarna? Risken finns!

Vi i Fontänhuset Malmö är beredda att fortsätta ta ansvar. Men då krävs ett samhällssystem med psykiatri, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa som samarbetar och tar sina ansvar. Den frivilliga sektorn borde vara ett komplement till samhällets insatser och inte tvärtom.

För varje timma, dag och vecka som går så mår människor dåligt. Det är våra medlemmar, anhöriga, barn och familjer. Med andra ord – det berör oss alla!

Anna-Karin Ekman, chef Fontänhuset Malmö, med 30 års erfarenhet av socialt arbete

Björn Fries, ordförande Fontänhuset Malmö

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln