"Låt Hassan Asad få stanna"
Bengt Westerberg vädjar till regeringen:
Visa att Sverige slår vakt om internationell rätt
Snart avgörs Hassan Asads öde och därmed också vilken position den svenska regeringen kommer att inta i frågan om de mänskliga rättigheterna och kampen mot terrorismen.
Säpo har synpunkter på Hassan Asad. Därför är han ett säkerhetsärende som avgörs av regeringen. Bara Säpo och regeringen vet vad Hassan Asad anklagas för. Inte ens han själv och hans advokat får något veta.
Ett säkerhetsärende är ett specialfall i utlänninglagen. Man kan fråga sig om det är rimligt att det finns ett sådant undantag från den normala ordningen. Min bedömning är att denna undantagsmöjlighet kan behöva finnas, men att den bara ska användas i exceptionella situationer.
Kraven på att tillämpa undantagsregeln restriktivt måste vara särskilt starka i ett land som vill slå vakt om den internationella rätten och i en tid då den rätten är ifrågasatt.
I måndags skrev utrikesminister Carl Bildt i Svenska Dagbladet om Sveriges roll att vara en tydlig röst för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i världen. För att vår röst ska vara trovärdig är det viktigt att vi på hemmaplan håller hårt på de viktiga rättsprinciperna.
Ingen förnekar att det är viktigt att bekämpa internationell terrorism. Men det är angeläget att det sker inom de ramar den internationella rätten ger.
Det argument som framförs av USA, att man i kampen mot terrorismen inte kan respektera rättsprinciperna därför att terroristerna inte gör det, håller inte. Omsätt den principen på brottsbekämpningen i Sverige och dess orimlighet blir uppenbar.
Därför måste vi, som Carl Bildt, skriver ”ha styrkan att kritisera brister också i vår egen krets”, i detta fall USA.
Jag tvivlar på att det i fallet Hassan Asad finns skäl som motiverar avsteg från de mänskliga rättigheter som vi från svensk sida ska stå upp för. Hassan har vistats över tio år i Sverige. Han är inte dömd för några brott. Men om nu Säpo och regeringen trots allt står på fast grund för sina anklagelser – vad är då alternativet till utvisning?
Vi kan fråga: Hur skulle vi ha hanterat situationen om Hassan Asad hade varit svensk medborgare? Eller om anklagelserna hade riktats mot hans hustru som är svensk medborgare? Eller mot en annan svensk medborgare? Då hade någon utvisning inte varit möjlig.
Om bevisen anses starka nog för att väcka åtal kan ärendet överlämnas till åklagare. I en eventuell rättegång får bevisen redovisas och den åtalade får bemöta dem. Rätten avkunnar sedan dom. Samma tillvägagångssätt kan tillämpas för Hassan Asad. Om han skulle bli dömd får han avtjäna sitt straff i Sverige och kan sedan också utvisas (men då efter en rättssäker process).
Om bevisen inte anses hålla för lagföring får Säpo fortsätta hålla ett öga på den misstänkte.
Det kan man göra också med Hassan Asad.
Om Hassan Asad verkligen har planerat något som är ett hot mot säkerheten i Sverige eller annorstädes förebyggs det hotet rimligen bättre om han sätts i fängelse här än om han utvisas från landet och vi sedan inte har någon kontroll på honom.
Om bevisen inte håller för lagföring har vi den skrämmande situationen att han, i motsats till en svensk medborgare, trots det kan straffas genom att utvisas ur landet och skiljas från sin hustru och sina tre barn. Det är oacceptabelt.
Migrationsöverdomstolen meddelade i fredags att man inte anser att det föreligger något hinder att utvisa Hassan Asad till Jordanien. I motsats till exempelvis Amnesty anser domstolen uppenbarligen inte att det finns någon risk för tortyr eller annan grym behandling. Hur domstolen resonerat är lika hemligt som allt annat. Vi kan vara kritiska mot domstolens bedömning men nu är beslutet fattat och ärendet är tillbaka på regeringens bord.
Därför vädjar jag och Svenska Röda Korset nu till regeringen: Upphäv utvisningsbeslutet från november och ge Hassan Asad möjlighet till en rättssäker process där han får möjlighet att bemöta de anklagelser som riktas mot honom. Visa att Sveriges regering slår vakt om den internationella rätten också i kampen mot terrorismen.