Låt inte kortföretag ställa sig över lagen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-08-12
Debattörerna: Fel av Payson att stänga av kortbetalningar för sexhjälpmedel i moralens namn
Den 28 juni nåddes webbshoppen Oliver & Eva, som säljer sexhjälpmedel, av beskedet att Payson från den första juli skulle stänga ner deras möjlighet att betala med kort, eftersom varorna inte längre uppfyllde Paysons nya riktlinjer för kunderna. Mindre än en vecka senare var det dags för VPN-tunnlar, en typ av anonymiseringstjänster på internet, att drabbas av samma sak. Dessa tjänster är inte bara nödvändiga för demokratirörelser i diktaturer, de är också ett sätt för bl.a. HBTQ-personer att få kontakt med likasinnade i länder där homosexualitet är belagt med dödsstraff.
Dessa två exempel är tyvärr bara de senaste i raden, där företag som levererar betalningslösningar till företag som i sin tur säljer varor och tjänster förbjuder vissa varor och tjänster. Det mest kända exemplet från senare år är sannolikt de amerikanska kortföretagens beslut att förbjuda donationer till Wikileaks – ett beslut som upphävdes efter att en domstol på Island givit order om det.
Utvecklingen är i allra högsta grad oroande. Inte för att företag har egna moraliska koder för sig och sina anställda – det står alla företag fritt att bara köpa rättvisemärkta varor eller på andra sätt jobba med etiska frågor. Däremot blir det ett problem i dagens allt mer kontantlösa samhälle om de företag som ska förmedla våra elektroniska betalningar ställer sig över såväl lagar som individers moral och omöjliggör för helt lagliga varor och tjänster
att nå sina kunder.
I dag är möjligheten att ta betalt med kort över nätet en förutsättning för många butikers överlevnad – och den kommer bara bli viktigare i framtiden. I takt med detta växer också ett fåtal betalningsförmedlares makt att bestämma vilka produkter och tjänster som svenskar ska ha möjlighet att köpa. Ofta hänvisar företagen till luddiga formuleringar som produkter “som anses vara oanständiga” eller rörelser "som kan skada betalförmedlarens anseende". Andra är mer direkta och förbjuder uttryckligen produkter som till exempel kopplas till bondage eller fetischism.
I en allt mer globaliserad värld, där företag agerar i många olika länder och därmed i olika lagutrymmen, blir det allt viktigare att hålla isär vilket land företaget har sitt säte i och i vilket land det agerar. Lokal lagstiftning måste alltid gälla och för speciellt förmedlare av betalningar går det inte att förbjuda allt som kan stå i konflikt med hemlandets, eller kanske varje lands man agerar i, lagstiftning. Föreställ dig exempelvis en anpassning till Irans lagar och se vad det skulle innebära för varor som riktar sig till en homosexuell kundkrets.
Inget enskilt land, eller för den delen företag, ska kunna bestämma vilka varor och tjänster som ska gå att köpa och sälja på en global marknad. Den principen blir allt viktigare ju längre vi går mot det helt kontantlösa samhället. Därför måste Sverige och EU sätter ner foten och göra klart att det är lagen i det land som säljaren agerar som sätter gränserna för vad som är tillåtet. Det ska inte vara möjligt att bakvägen genom betalningsförmedlare i praktiken stoppa lagliga varor från att säljas på en marknad. Idag är det sexhjälpmedel riktade mot en BDSM-publik, imorgon kan det bli andra sexuella minoriteter som drabbas av bojkott i den goda moralens namn.
Tobias Lundqvist, Per Pettersson, Christian Engström