Amnesty: Dödsstraff avskräcker inte mördare
Delstater i USA som använder dödsstraff har inte lägre brottslighet än de som inte använder dödsstraff.
En undersökning publicerad av Aftonbladet visar att 24,1 procent vill återinföra dödsstraff i Sverige. Ett förvånande stort antal med tanke på att vi lever i ett land som inte har haft några avrättningar på 103 år och trots att en stor majoritet av världens länder och vartenda land i Europa och Centralasien, med Vitryssland som enda undantag, inte längre använder dödsstraff.
Men frågan om dödsstraffets vara eller icke vara borde gå lite djupare än så. Varför ska vi ha dödsstraff? Är det för att avskräcka från brott, för att hämnas eller för att tömma fängelser på grova brottslingar?
Det klassiska argumentet för dödsstraff är att det skulle ha en avskräckande effekt. Det har gjorts många undersökningar, men inte en enda kan bevisa att detta skulle stämma. Mordstatistiken är inte högre i länder som har avskaffat dödsstraff. Delstater i USA som använder dödsstraff har inte lägre brottslighet än de som inte använder dödsstraff. Det är dessutom fel att anta att en person som begår ett mord har kalkylerat med risken att åka fast. De flesta mord begås i affekt eller under påverkan av alkohol och droger.
Det finns heller inte något belägg för att dödsstraffet skulle avskräcka från politiskt motiverade brott eller terroristhandlingar. Tvärtom kan det leda till ett martyrskap som ökar risken för fler terroristbrott.
Vissa hävdar att somliga människor ”förtjänar att dö”. Men genom att avrätta en människa som straff gör staten sig skyldig till samma brott – den yttersta kränkningen av en människas rättigheter. Och hur gör man ett ”rättvist” urval av dem som ska dö?
I USA är det bara en bråkdel av dem som döms för mord som får dödsstraff. Alla undersökningar visar att det som ofta avgör vilka som döms till döden inte är brottets karaktär utan främst ekonomi, ras och även kön. Risken att dömas till döden om man är vit och rik och har råd med en skicklig försvarsadvokat är mycket liten. Tio procent av dem som grips för mord i USA är kvinnor, men 98 procent av dem som döms till döden är män och 99 procent av dem som avrättas är män.
Det finns inget rättssystem i världen som inte begår misstag. En person som dömts till fängelse på oriktiga grunder kan släppas fri, men en person som dömts till döden som oskyldig och avrättats kan aldrig få sitt liv tillbaka. I USA har sedan dödsstraffet återinfördes, 1976, 142 dödsdömda personer frigivits sedan bevisning framkommit om att de var oskyldiga. Många av dem hade suttit många, många år i dödscell, flera hade fått avrättningsdatum och varit mycket nära att avrättas. Dessa 142 personer har räddats men hur många oskyldiga som har avrättats i USA och i andra länder kommer vi aldrig att få veta.
När Amnesty började sin kampanj mot dödsstraff 1977, hade endast 16 länder avskaffat det helt. Idag är den siffran 97. Dessutom har 43 länder visserligen kvar dödsstraff i sin lagstiftning, varav åtta bara för krigsbrott, men genomför inga avrättningar. Av den minoritet på 58 länder som använder dödsstraff är det bara en handfull som varje år avrättar en stor mängd fångar. Länder som Kina, Iran, Saudiarabien, Irak och USA.
I flera länder använder politikerna dödsstraffet för att visa att de tar i med hårdhandskarna mot kriminalitet - ett chockerande och också godtyckligt sätt att leka med människoliv.
I andra länder används dödsstraffet ofta som ett verktyg för politiskt förtryck. Ett sätt att göra sig av med oppositionella.
Andra regeringar klamrar sig fast vid ett påstått stöd från allmänheten för dödsstraff för att kunna legitimera avrättningar.
Den verkliga sanningen är att dödsstraffet brutaliserar ett samhälle. Dödsstraffet är ett kallblodigt, överlagt mord utfört av staten. Beräknat dödligt våld i rättvisans namn är en skam för varje samhälle.
Lise Bergh
generalsekreterare
Amnesty International
svenska sektionen