Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Rör inte vår bal!

Caroline, Corinne, Emma och Filippa: När det äntligen blev vår tur ska skolan plötsligt vara kostnadsfri

BESVIKNA OCH ARGA I tre år har Caroline Lindblom, 15, Corinne Bergström, 15, Emma Norén, 16 och Filippa Bärve, 15, sett fram emot skolbalen i nian. Men det blir ingen bal i år.

Ända sedan årskurs sex har vi väntat och längtat – efter att få gå på bal. Den sista terminen i nian skulle det vara vår tur.

Egentligen.

Inte längre.

Anledningen till att vi inte får vår bal är att skolan ska vara kostnadsfri för eleverna. Denna regel har funnits länge och gäller inte bara vår skola. Men det är vi som har drabbats.

Visst är det lite typiskt att just det året vi ska få gå på bal har vår rektor tagit sig i kragen och bestämt sig för att följa regeln till punkt och pricka.

Vi känner oss diskriminerade eftersom andra skolor får ha sin bal.

Vi får ständigt höra av våra vänner i andra delar av Upplands Väsby kommun vem de ska gå med och vilken färg de ska ha på sina klänningar.

När vi har gått till vår rektor med klagomål säger hon att vi ska vända oss till kommunen eftersom det är den som har bestämt denna regel. Varför får då de andra skolorna i Upplands Väsby ha bal?

Eftersom skolan ska vara kostnadsfri borde matsäcken betalas av skolan/kommunen. Eller lucia- och tomtekläderna tas bort, eller helt enkelt betalas av kommunen. Men såvitt vi vet är det ingen som bryr sig om detta.

När skolan görs kostnadsfri försvinner sånt som gjort den bättre och roligare. Till exempel en friluftsdag med möjlighet att åka till Romme alpin för att åka skidor eller snowboard. Det har varit en upplevelse för många elever som aldrig åkt skidor förut. Elever som kanske aldrig fått den chansen annars, att åka skidor med så många man känner.

Skolan kommer aldrig kunna bli helt kostnadsfri, aldrig. Det finns inte en enda chans till det.

Hela skolan har skrivit på en protestlista som vi lämnade in för flera månader sedan. Den har vi varken hört eller sett någonting av sedan dess.

I början av terminen fick alla klasser jobba på vår fritidsgård. Varje dag i några månaders tid turades alla niondeklassare om att jobba på ”gården”. Anledningen till att vi stod och sålde mackor och drickor var att få in pengar till vår bal. Nu vet ingen elev vart dessa pengar tagit vägen.

Nu tar skolan bort alla de roliga aktiviteterna, ”belöningen” för allt slit försvinner.

Just nu känns det som om vi går i skolan bara för att höja medelvärdet på betygen (så att rektorn får bra credit). Det känns som om ingen längre bryr sig om ifall vi trivs i skolan eller inte.

Det bästa med skolan är lov. Det är det enda som är bra med den, det är då man kan slappna av.

Vår Askungesaga om balen har krossats som en julkula som fallit ner till golvet.