Hot och våld slår mot demokratin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-18
Aftonbladets valbloggare: Oacceptabelt att torgmöten saboteras
Årets valrörelse lider mot sitt slut. Det har på många sätt varit en märklig, hetsig historia som påfallande ofta handlat om väldigt mycket annat än de politiska skillnaderna mellan de båda blocken.
Enskilda politikers privatliv har hamnat i medieljuset i högre grad än i tidigare valrörelser. Delvis till följd av deras egna snedsteg och svagheter, men också som ett resultat av en allt större personfokusering i nyhetsrapporteringen. Vi har sett människor välja att hålla en mycket låg profil eller helt hoppa av politiken på grund av detta.
I dagarna blev också en mycket profilerad riksdagsledamot – Fredrick Federley – attackerad och brutalt misshandlad utanför sitt hem. Det är ännu oklart om motivet var politiskt, ett hatbrott eller något annat. Oavsett vilket är det en skrämmande påminnelse om hur människor som på olika sätt sticker ut i Sverige riskerar att fara väldigt illa.
Till ”Ekot” uppger den person som är ansvarig för polisens planering kring valet att mängden anmälningar om brott kopplade till valrörelsen är något lägre än 2006, men de allvarliga brotten är fler. Av cirka 400 anmälningarna handlar de flesta om skadegörelse, klotter, nedrivna affischer och förstörda valstugor. Men där finns också ett sjuttiotal som rör våld och hot. Och företrädesvis har det riktas mot företrädare för Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna är ett parti som avviker väldigt mycket från det normala i svensk politik. Inte bara på grund av sin politik, utan också genom att det är ett parti som får andra partier och deras företrädare att känna sig tvingade att förhålla sig till och ”ta debatten” med SD.
Men det är även ett parti som det verkar helt i sin ordning att inte bara starkt ta avstånd i från, utan även aktivt försöka hindra att delta i den politiska debatten.
Vi har under valrörelsen kunnat se hur Sverigedemokraternas torgmöten störts av högljudda motdemonstranter. I Göteborg fick ett möte SD arrangerade stoppas på grund av detta. I Malmö sattes kravallpolis in efter att partiet utsatts för ägg och smällare. I Norrköping ställdes ett möte helt in och i Stockholm häromdagen fick polisen spärra av hela Sergels torg efter att demonstranter buat, blåst i visselpipor och vuvuzelor samt kastat flaskor.
Demokratin har därmed slagits tillbaka på ett för svenska förhållanden unikt sätt. Aktivisterna lyckades inte stoppa valmötet på Sergels torg, men genom att tvinga fram en avspärrning kunde de hindra väljarna från att besöka det. Hindra väljare från att besöka ett valmöte, en halv vecka före ett val.
Den skrämseltaktiken är inte ovanlig ute i världen. I länder som Zimbabwe, Afghanistan och Vitryssland är den tvärtom vardagsmat.
Men i Sverige har vi tack och lov varit förskonade. Demokratins institutioner har i regel respekterats.
I den här valrörelsen har våld, hot och sabotage fått ett utrymme som vi inte är vana vid. Det är inte bara de direkta offren som drabbas. Med våldet inleds en kapprustning som inom kort kan leda till att inget politiskt utomhusmöte kan hållas utan polis, om det över huvud taget kan hållas utomhus. Demokratin blir då inneboende hos makten, bakom riksdagens låsta och välbevakade dörrar. Vanligt folk hålls utanför, bortskyfflade av politiska brottslingar.
Idioterna som stör torgmöten med oväsen, sten- och flaskkastning får Jimmie Åkesson och hans kamrater att framstå som de sakliga och balanserade. Kontrasten blir lika tydlig som att skränande fotbollshuliganer skulle utgöra publik vid en golfmatch.
Sverigedemokrater och andra vars politiska åsikt man inte delar – eller rent av föraktar – bör man bemöta med sina egna bästa motargument.
Eller för all del tystnad. Man har ju faktiskt ingen skyldighet att diskutera med någon om man inte vill. Men tar man till hot och våld så har man per definition straffat ut sig.
Johan Ingerö
Jonas Morian