Regeringen skänker bort våra rikedomar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-09-25
Debattörerna: Mineralpolitiken är obegriplig – både ekonomiskt och miljömässigt
Regeringen beslutade den 12 september att myndigheterna Sveriges geologiska undersökning och Naturvårdsverket ska genomföra en kartläggning och analys av utvinnings- och återvinningspotentialen för Sveriges mineraltillgångar. Särskilt så kallade sällsynta jordartsmetaller uppmärksammas och ska prioriteras.
Håkan Ekengren, stadssekreterare i näringsdepartementet uttalar sig samma dag i Sveriges Radio. ”Vi behöver bli bättre på att återvinna den metall och mineral som vi använder i Sverige. Framför allt tar det sikte på det som kallas för kritiska mineraler som det finns för lite av. Hela Europa är beroende av Kina eller andra länder för att komma åt de strategiska mineralerna.”
Vidare skriver näringslivsminister Annie Lööf på regeringskansliets hemsida: ”Återvinning och återutnyttjande är mest energieffektivt och skonsamt för miljön. Återvinning och återutnyttjande av metaller i Sverige både kan och behöver öka.”
Visst skall vi satsa på återvinning till hundra procent och kan vi samtidigt minska Sveriges och EU:s importberoende från Kina låter väl det som en plan.
Men, uttalandet är märkligt eftersom Sveriges regering genom nuvarande minerallag i dagarna har skänkt bort rättigheterna till Sveriges största kända fyndighet av dessa sällsynta jordartsmetaller till det kanadensiska gruvbolaget Tasman Metals. Bolaget som tydligt uttalat att man har för avsikt att sälja metallerna till högstbjudande på en global marknad.
Det utpekade riksintresset vid Norra Kärr bedöms vara den fjärde största fyndigheten i världen. Hela projektet riskerar därtill att förorena Vättern, en dricksvattentäkt för en kvarts miljon människor och på sikt planerad att förse närmare två miljoner hushåll med dricksvatten.
Sällsynta jordartsmetaller är så eftertraktade på världsmarknaden i dag att ett handelskrig uppstått i Asien mellan Kina och Japan kring dessa. Även USA har problem med att tillgodose sitt behov. Då väljer Alliansen att ge bort rättigheterna till de fyndigheter vi har inom Sveriges gränser!
Denna ofattbara mineralstrategi gäller inte bara sällsynta jordartmetaller. I Pajala har en av landets absolut mest värdefulla järnmalmsfyndigheter släppts till Northland Resources (LUX). Värdet på malmkroppen beräknas till hisnande 500 miljarder kronor.
I Kiruna har Avalon minerals (AUS) lagt vantarna på en enorm koppar- och järnmalmsfyndighet vilket nu hotar tränga undan andra verksamheter, till exempel rymdbasen Esrange, för att inte tala om rennäringen som ständigt får ge vika för nya gruvexploateringar.
På Gotland bryter finska gruvjätten Nordkalk och tyska Cementa upp samtliga utpekade svenska riksintressen för kalksten utan motkrav. Kalken går till den som betalar bäst.
I Jokkmokk provsprängde brittiska Beowulf Mining, som väl känt, bort det första smakprovet av riksintresset Kallak. Järnmalm till ett värde av 50 miljarder kronor beräknas kunna fraktas ur landet under de kommande 15 åren.
I Tärnaby har regeringen nyligen välsignat IGE Resources planer på nickelbrytning – i vilken världsdel ägandet och eventuell vinst till slut hamnar är oklart. Beslutet bygger på spekulation om ekonomiskt uppsving och gavs dagarna innan bolagets förväntade konkurs. Dagbrotten planeras mitt i Umeälvens källflöden vilket är sällsynt olämpligt. Berggrunden har även konstaterad asbest. Finland genomlider just nu landets största miljökatastrof då lakdammarna vid nickelgruvan i Talvivaara läckt ut ofantliga mängder tungmetaller i omgivande sjösystem och älvar.
Dagens mineralpolitik kräver varken att bolagen har realistiska buffertar för sanering eller att staten säkrar sådana genom att ta in pengar från råvaruvärdet. Detta gör att flera projekt lär bli dyrköpta erfarenheter för såväl kommun som stat och medborgare, samtidigt som systemet uppmuntrar lycksökare.
Listan på, för evigt förlorade, riksintressen kan göras lång liksom listan på vansinniga lokaliseringar av planerade gruvor i natur- och vattenskyddsområden.
Minerallagen som den ser ut i dag låter gruvbolagen köra över samtliga andra näringar och som markägare har du ingen som helst möjlighet att hindra en exploatering av din gård, din skog eller ditt vatten. Så var även syftet med lagen då den tillskapades av Axel Oxenstierna på 1600-talet. Skillnaden var att då skulle svenska staten se till att säkerställa sitt behov av mineraler. Nu är det internationella riskkapitalbolag som skall tillgodose sina aktieägares vinstintressen i fjärran land, och det inom en snäv tidsrymd.
Alliansen håller som bäst på att skänka bort det mesta av Sveriges naturtillgångar samtidigt som staten står beredd att bekosta den infrastruktur i form av vägar, hamnar och järnvägar som behövs för att frakta ut fyndigheterna.
Vi svenska medborgare får tydligen nöja oss med att återvinna det lilla vi fick köpa tillbaka dyrt i form av förädlade varor så länge Annie Lööf sitter bakom spakarna på bergakrossen, näringsdepartementet.
Daniel Heilborn
Nätverket rädda Ojnareskogen
Elisabeth Wanneby
Föreningen Urbergsgruppen Kalmar/Öland
Tor Lundberg Tuorda
Föreningen Urbergsgruppen Jokkmokk
Johan Elwing
Aktionsgruppen Rädda Vättern (ARV)
Marie Persson
Nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck/Umeälven, Tärnaby