Sluta att kokettera med er arbetarklassbakgrund

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-04-05 | Publicerad 2012-04-04

Ian Wachtmeister, 79, greve, industriman och författare: Dags att nyansera diskussionen om klass i Sverige

Född med silversked i munnen på ett sörmländskt gods, skolad på Lundsberg, stundtals dansande i kungliga kretsar, bergsingenjör från KTH, VD för stora och små bolag, greve och populistisk partiledare, som även vid mogen ålder plägar klä sig utmanande (= inte rädd för färger i en färglös omgivning). Fi donc! En överklassnobb? Nja, snobb betyder "sans nobless", det vill säga "utan adelskap", så det får någon annan vara. Gammaldags så det förslår; farfarsfar född på 1700 talet, vilket man ser på näsan! Döpt till konstiga namn som Ian Melker Shering.

- Kan de inte ens HETA nåt normalt?!

Har vi plats för sådana invandrare – år 1563 från Estland - i Sverige? Duger de något till?  Under den franska revolutionen, 1789, slog man ihjäl dem.

Nej, i dag gäller det att kokettera med sin arbetarklassbakgrund! Det är fint. En legitimation för tillträde till det etablerade samhälle, där man kan klättra upp men ska klä ner sig. Ett bevis för att man är duktig och sannolikt rejäl. Men hur skapades uttrycket: "Vad ska man med makt till om man inte får missbruka den?" Och visst var det socialdemokraterna med Palme i spetsen som avskaffade ämbetsmannaansvaret – som sedan 1700-talet utgjort ryggraden i den svenska statsapparaten.

Ståndsmässig uppväxt som ovan beskrivna, byggdes på kristen etik. "Du ska hedra Din fader och Din moder!". Hysa respekt för traditioner och vilja offra Dig för Ditt land. Inse att man måste föregå med gott exempel och att framgång och makt i första hand betyder ökat personligt ansvar. Du ska förvalta och inte slösa bort Ditt pund och alltid föregå med gott exempel. Ädla syften för ädla personer! Men blev de så ädla? I många fall blev de det inte, men detta kan ursäktas med ord som Verner von Heidenstams att "Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge!"

Konfronterad med skriverier av nedlåtande slag blir den nedärvda överklassens medlemmar tysta; gissningsvis som ett utslag av degeneration, ty i forna tider skulle dessa herrar aldrig ha tystnat. Eller tystnade av sitt eget dåliga samvete i kombination med den fysiska svårigheten att tala med en silversked i mun? Väluppfostrade men också vilsna i ett modernt samhälle, till vilket de kom från ett annat håll.

I levande livet klarar den gamla överklassen sig ändå ganska väl. Alla präglas vi av vår barndoms värderingar och den gamla överklassen har en stark ryggrad och en stolthet som, även om den givetvis kan ifrågasättas, hjälper till i livets skiften.

Men får man bättre jobb och större möjligheter som äkta överklassare? Nej! Inte till en början, men kanske senare för den som håller ut och kan skratta åt situationskomiken.

Vilka är överklassens dödgrävare? Självberikande överbetalda bankdirektörer förstör lika mycket som småtjejer från Östermalm i märkeskläder i mammas pansarbil. Det må vara en doft ifrån den fina världen, som Karl Gerard sjöng. Men det var för 70 år sedan.

Nyligen började rika människor, gamla och nya, intressera sig för välgörenhet. Viljan att hjälpa tycks rent av vara så äkta att den kan övervinna den mycket förmögnes obegripliga snålhet. Kanske våras det för överklassen.

Men vad är egentligen överklass? Det blir nog vars och ens ensak att avgöra. Den värsta sorten kan vara en odräglig småpåve som den lilla människan inte rår på. Den bästa sorten de som inser att turen och ödet har varit deras bästa följeslagare.

Och vad skulle en gammal ädling säga i dagens Sverige? Var inte rädd. Stå för det Du tror på. Yvs ej av fädrens ära men försök skapa Dig en egen!

Ian Wachtmeister