Hoppet om förändring har slocknat i Grekland
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-06-18
Jonas Sjöstedt (V): EU har gjort sitt bästa för att vrida om armen på de grekiska väljarna
Den grekiska högern i form av Ny Demokrati vann valet knappt före vänsteralliansen Syriza. Det innebär att det är den gamla makteliten som ansvarar för Greklands kris som får fortsätta att styra. Sannolikt väntar nu en koalition mellan de två traditionella maktpartierna, Ny demokrati och PASOK, de partier som symboliserar och ansvarar för landets politiska korruption och ineffektiva förvaltning. Hoppet om verklig förändring slocknade för denna gång i det ögonblick på valnatten då vänsterledaren Alexis Tsipras fick erkänna att högern hade vunnit.
EU har gjort sitt bästa för att vrida om armen på de grekiska väljarna som redan är svårt plågade av nedskärningar, arbetslöshet och fattigdom. Om vänstern vann hotade de med kaos och indraget stöd från EU. Om högern vann skulle Greklands lånevillkor kunna lättas upp var budskapet. Sedan fick grekerna välja. Bryssel har redan genomdrivit förändringar av Greklands grundlag som slår fast att landets pengar först ska gå till att betala skulderna, i andra hand till landets befolkning. Samtidigt sprider sig det sociala sönderfallet och desperationen i ett land där många har förlorat allt utan att ha varit inbjudna till festen av billiga lån och konsumtion som föregick kraschen. De rika flyr landet med sina pengar.
Det finns knappt någon som tror att EU-politiken kan lösa krisen. De hårda neddragningarna gör att ekonomin krymper snabbt samtidigt som skulderna ökar. Euron håller Grekland i ett skruvstäd av usel konkurrenskraft. Unionens politik är skräddarsydd för att rädda euron och bankerna – just det som har orsakat krisen – ska räddas.
Samtidigt svämmar debatten även i Sverige över av moralism och stereotypa bilder av hur befolkningarna i södra Europa egentligen är. Så bekvämt om man kan skylla allt på lata greker och slarviga italienare. Då går bankerna som misskötte sig fria liksom makteliten i Bryssel som skapade en valutaunion som inte fungerar.
Men krisen är inte löst, den är bara uppskjuten. Runt hörnet lurar nya grekiska kriser, nödlån till Cypern och de riktigt stora bekymmer som väntar när Spanien och Italien inte längre kan finansiera sina skulder. För grekerna väntar mer fattigdom, mer arbetslöshet och mer emigration. Men i Bryssel drar man en lättnadens suck. Den tomma burken har ännu en gång sparkats nedför gatan och man kan låtsas som om politiken fungerar. Men det gör den inte. En verklig lösning för Grekland skulle kräva ett ordnat utträde ur euron, skuldnedskrivningar och investeringar. I EU behövs en ordning där bankerna får betala för sina misstag, där finanssektorn regleras strikt och där övertron på euron och centralstyre överges.
Men i Bryssel frodas dogmatismen och självgodheten. Ingen omprövning lär komma från dem som har försatt oss i denna röra genom euron och avregleringar av finansmarkanden. Hoppet ligger i oppositionen till den förda politiken. Syriza vann inte den här gången. Men för första gången var det nära att en vänsterkraft som inte accepterar diktaten från Bryssel hade vunnit ett val. Det är inte bara i Grekland som en vänster vägrar godta svältkurerna och att bankerna alltid går fria nu växer, det samma sker i Nederländerna och Irland. I Italien och Spanien fylls gatorna av protesterande.
De styrande i Bryssel beter sig som vår tids kejsare – onåbara för protesterna på gatan. Men allt fler ser att kejsaren är naken. EU har ingen lösning på krisen. EU:s politik är en del av problemet. Den här gången kunde de skjuta problemen framför sig ännu en gång. Men snart går det inte längre.
Jonas Sjöstedt