Glädjekalkyler i de rödgrönas äldrepolitik
Det finns anledning att skärskåda det rödgrönas äldreomsorgsförslag. Ett uppskruvat debattempo hinner inte alltid brottas med detaljerna. Men förslagen är behäftade med stora genomförandeproblem. Dessutom lämnas i praktiken alla verkligt betydande och svåra äldreomsorgsfrågor därhän.
Ett förslag innebär att 200 miljoner kronor avsätts för att den som fyllt 75 ska få hemtjänst utan biståndsprövning. Vad räcker detta bidrag till? Vi antar att alla som i dag inte har äldreomsorg erbjuds två timmar i månaden. Vi antar vidare att kommunens nettokostnad blir 330 kronor per timme, den enskilde ska med de rödgrönas förslag betala 100 kronor per timme. Då kostar förslaget 4,3 miljarder kronor. De rödgrönas budget räcker till en timme om året för 545 000 personer som fyllt 75 år och i dag inte har äldreomsorg.
De rödgröna föreslår vidare att äldreomsorgen ska kunna ge möjlighet till egen tid, som att besöka ett museum, få massage, få hjälp att ordna en festmåltid. För detta ändamål avsätts 300 miljoner kronor. Avser man att alla, oavsett behov, ska ha rätt till festfixande och massage är det en ganska långtgående utökning av det offentliga åtagandet som kommer att bli mycket dyr. Om alla i äldreomsorgen ska få en fri timme i veckan så kostar det 5,1 miljarder kronor per år. 300 miljoner kronor räcker till maximalt 15 minuter i månaden eller knappt fyra minuter i veckan per omsorgstagare.
Nästa förslag syftar till att ge fler äldre omsorg på annat språk än svenska. Detta löfte backas upp av 20 miljoner kronor, eller i snitt 70 000 kronor per kommun eller 70 kronor per omsorgstagare. Det är svårt att se vad förslaget ska kunna bidra med i sammanhanget. De rödgrönas motstånd när det gäller valfrihet inom äldreomsorgen får här sina konsekvenser. Varje vecka fattar nya kommuner beslut om att införa valfrihetssystem. I dagsläget bor femtio procent av svenskarna i en kommun med valfrihet, mer än varannan av dessa kommuner har utförare som erbjuder särskild inriktning på äldreomsorgen. Oftast handlar det om särskild språkprofil. Här vill de rödgröna riva upp valfrihetsreformerna – en åtgärd som på intet vis kan kompenseras av 20 miljoner kronor.
De rödgröna avsätter 100 miljoner kronor per år för att införa hemläkarbilar. Varje landsting få i genomsnitt fem miljoner kronor. Är hemläkarbilar det svar man har att ge de som undrar hur vi ska uppnå en bättre vård och omsorg om de mest sjuka äldre? Ingenting sägs om nödvändigheten av samverkan och tydligare ansvar för de äldre såväl inom landstingens verksamheter som mellan landsting och kommuner.
De rödgröna vill införa en ny lagstiftning om anmälningsskyldighet för personal vid misstanke om läkemedelsvanvård av äldre. Även anhöriga ska kunna anmäla. Någon kunde ha upplyst vänsterpartierna om att vid misstanke om läkemedelsvanvård gäller redan i dag en lagstadgad skyldighet för personal och vårdgivare att uppmärksamma och åtgärda detta. Även anhöriga kan påtala eller anmäla misstanke om missförhållanden.
Man visar ingen ambition att komma till rätta med de brister som främst drabbar de mest sjuka äldre. Alliansregeringen vill å sin sida avsätta 3,75 miljarder kronor under mandatperioden på att få omsorgen och vården i form av hemsjukvård, äldreomsorg, vårdcentral och sjukhusvård att samverka på nya sätt och samla sina insatser kring den äldre. När det gäller de senaste årens stora äldrepolitiska stridsfråga, den om valfrihet inom äldreomsorgen, finns bara ett rödgrönt besked: ett nej till delaktighet, valfrihet och nytänkande.
De rödgrönas alternativ är en ogenomtänkt blandning av glädjekalkyler, överbud och enstaka nedslag i en verklighet som kräver mer av analys och helhetsgrepp. Kristdemokraterna och alliansen tänker istället utveckla kvalitet och trygghet inom äldreomsorgen med respekt för de äldres eget val. Och genomföra reformer som gör skillnad.
Maria Larsson
Äldre- och folkhälsominister (KD)