Monas väska – en riktig fullträff

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-22

Vad tänker du på när du ser Monas Louis Vuitton-väska? Lyx förmodligen. Du kanske till och med tycker att det är något onödigt, vulgärt och något som är till för människor med så dålig självkänsla att de måste köpa sig till status.

Kanske. Jag håller nödvändigtvis inte med. För precis som med allt annat så finns det ett annat sätt att se på saken.

6 000 kronor är mycket pengar. Någon kanske lägger dem på en tvåveckors-resa, andra på en stereo som håller i tio år och så finns det de som tycker att en livslång kamrat i form av en kvalitetsväska är värd att investera i. Det är inte bara höginkomsttagare som satsar på det sistnämnda, antalet ihopgnetade och ihopsparade väskor är stort. Jag själv sparade ihop en under en lång period när jag var ung, som jag använt sedan dess och kommer att fortsätta använda i resten av mitt liv. Mona har gjort ett utmärkt val tycker jag (hon sägs dock ha fått den av en god vän som uppenbarligen har bra känsla för investeringar). Ur flera perspektiv: Kvalitets-, trend- och, ja faktiskt, imagemässigt.

Kvalitetsmässigt: Vad betalar du 6 000 kronor för? Märket? Det skulle vara lätt att avfärda det så enkelt. Men du betalar för en hundra procent hantverksmässig fullträff, en välgjord design, och det faktum att den är handtillverkad av fackmän som får en bra lön och som jobbar under fina förhållanden. Du kommer att använda den utan att den går sönder tills du inte orkar bära väskor längre (bonus: den blir ännu snyggare när den får lite patina) och då kommer din dotter eller svärdotter att ärva den med glädje och bära den tills hon inte orkar… Ja och sådär fortsätter det. Som det funkar när du investerar i kvalitet, inte bara just Louis Vuitton.

Trendmässigt: En klassiskt välgjord väska, inte minst den typ av väskor Louis Vuitton gör blir aldrig otrendig. Helt enkelt för att den aldrig var trendig till att börja med. Den bara är vad den är: en jäkligt bra, välgjord, snygg väska. Monas val, den starkt röda Antigua Cabas, är ett utmärkt val. Det är en klassisk och praktisk modell, med plats för både dator och mappar och skön att bära, men som ändå adderar färg till hennes stil. Rätt färg dessutom!

Imagemässigt: Där vissa ser Louis Vuitton som något vulgärt och onödigt lyxigt ser andra en perfekt mix av tradition, kvalitet och framåtsträvande – precis det jag kan tänka mig att Mona vill stå för. Vuitton är ett företag som alltid arbetat väldigt målmedvetet med sina värden – det ser man i allt från hur deras väskor är formgivna till vilka personer de väljer för att fronta deras kampanjer: Keith Richards, Michail Gorbatjov, Sofia Coppola, Madonna … ”Achievers who changed things” som de själva säger.

Så är det otaktiskt att Mona använder väskan? Kanske. Förmodligen. Uppenbarligen eftersom den här debatten finns. Men är det inte samtidigt synd att kväsa kvalitetskonsumtion till förmån för slit-och-släng, att racka ner på de som anser att god design är värd sina pengar och att det är fint att visa sin uppskattning mot den generösa väninna som ger dig en livslång och praktisk kärlek? Och dessutom kunna passa vidare en användbar raritet till dina barn? Jag tycker det i alla fall.

Jonna Bergh Wahlström