Nej, ingen måste tiga om EMU
Göran Persson skriver själv om eurobråket
Det verkar finnas en utbredd uppfattning i vårt land om att vi förr eller senare kommer att ha euron som valuta i Sverige – oavsett vilket resultatet blir i årets folkomröstning. Det leder många människor till slutsatsen att vi lika bra kan vänta. Min slutsats är den motsatta.
Euron har framtiden för sig. Nu växer den europeiska unionen med nya medlemmar, länder som inget hellre vill än att få chansen att ansluta sig till EU och den gemensamma valutan. När länderna på andra sidan Östersjön anslutit sig till euron kommer denna valuta att helt dominera i vår del av Europa.
Varför ska vi då ”vänta och se”? Det är nu det regelverk växer fram som kommer att styra framtidens union. Det är nu formerna för samarbetet utvecklas. Valutaunionen har haft sina första motgångar och kriser, och klarat dem väl.
I praktiken kan en situation som den vi upplevde i Sverige i början av 1990-talet, med 500 procents ränta, inte inträffa inom valutaunionen. Valutaspekulation blir omöjlig. Den så kallade stabilitetspakten tvingar länderna att ta ansvar för sin ekonomi. För mig som ägnat så många år åt att bringa ordning i de offentliga finanserna har detta varit ett krav för ett ja till euron.
Nu gjuts formen för det ekonomiska samarbete som våra barn och barnbarn kommer att bli beroende av. Ska vi verkligen låta andra utforma det färdigt medan vi väntar? Är det så vi vill ta ansvar för deras välfärd?
För mig som socialdemokrat är det självklart att vilja vara med och påverka.
Det finns de som hävdar att Sverige är för litet, att vår röst inte hörs, vi är så få. Men ingen skulle på allvar hävda att det är meningslöst att skicka valda representanter från exempelvis Gotland till Sveriges riksdag med motiveringen att deras röst inte hörs.
Varje röst, varje argument väger lika tungt där beslut ska fattas. Så fungerar demokratin. En bra idé segrar – om den är bra nog. Men förs den aldrig vidare från köksbordet till mötet blir den aldrig prövad. Så vill jag inte att det ska bli med de svenska idéerna kring hur samarbetet mellan de europeiska länderna ska fungera i framtiden.
Sverige är ett litet exportberoende land. Med höga ambitioner för välfärden räcker det inte att svenska företag producerar varor och tjänster enbart för den svenska marknaden. Våra företag behöver möjligheter att samarbeta, sprida forskning och handla tvärs över gränserna för att kunna utvecklas. Idag straffas de med högre räntor och valutarisker därför att Sverige står utanför valutasamarbetet. Men de behöver ha lika goda villkor som företag i andra länder för att kunna vara konkurrenskraftiga.
Jobb och tillväxt är tillsammans med ordning och reda i ekonomin den bästa garanten för en välfärd som räcker till alla.
I Sverige är stödet för den skattefinansierade välfärden starkt. I val efter val har väljarna avvisat de politiska krafter som vill montera ner den. Vad som hotar välfärden är om våra skatteinkomster inte räcker till för att betala den välfärd som vi vill ha. Med allt fler äldre, lågt barnafödande och därmed allt färre yngre som kan arbeta och betala skatt kommer vi att behöva en stark tillväxt.
Sverige står sig väl internationellt. Vi har en välutbildad befolkning, satsar mycket på forskning och ligger i framkant i den tekniska utvecklingen. Vårt land är öppet mot omvärlden, nyfiket och kreativt.
Så vill jag att Sverige ska vara också i fortsättningen. De möjligheterna ökar med euron. Den värld vi ska leva, mötas och konkurrera i kommer att fortsätta vara starkt internationaliserad. När det europeiska samarbetet nu byggs ut tycker jag att det är naturligt att Sverige tar steget in i valutaunionen.
En del säger att vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Det är förstås sant att vi aldrig kan veta exakt vad framtiden bär med sig. Men om vi vet hur vi vill att framtiden ska bli, så har vi också ett ansvar att försöka påverka utvecklingen.
Den senaste veckans diskussion i media har gett en underlig bild av socialdemokratins ståndpunkter inför folkomröstningen om euron. Det är självklart för vårt parti att i en folkomröstning fattar var och en sitt eget beslut utifrån sina egna ståndpunkter. Det är det fina med demokratin – en människa, en röst och varje röst lika mycket värd.
Inför folkomröstningen får var och en självklart också diskutera och argumentera efter eget tycke. Men, partiet har på partikongress fattat beslut om att socialdemokratin är för ett införande av euron i Sverige. Partimedlemmar bör i denna fråga precis som i alla andra frågor visa respekt för partikongressens beslut.
Det betyder inte att de ska hålla tyst – det vore en ståndpunkt helt främmande för oss som socialdemokrater. Precis så har också de ministrar som är emot euron resonerat hela vintern och våren.
Min slutsats av den pågående diskussionen är i stället att ja-sidans företrädare behöver bli tydligare och bättre på att föra fram vårt budskap. Därför kommer vi under våren att öka tempot. Och därför kommer jag att ägna en stor del av mitt tal i Katrineholm, i dag på första maj, till att argumentera för ett införande av euron i Sverige.
Jag vill ha en stark utveckling i Sverige. Jag vill att svenska företag och konsumenter ska ha goda villkor. Jag vill att svenska synpunkter förs fram kring hur den europeiska ekonomiska politiken ska formas. Jag vill att vi tillsammans ska sträva efter ett Europa där vi delar på både motgångar och framgångar – därför att det ger oss skydd och styrka mot globala marknadskrafter.
Så vill jag ta ansvar för framtidens välfärd i Sverige. Därför säger jag ja till euron och därför säger jag på första maj i Katrineholm: Bry dig, bilda dig och bestäm dig. Var med i diskussionen och använd din röst den 14 september.
Göran Persson
statsminister och
partiordförande (s)