”Jag vill inte framställas som offer”
Carola Ternestål: De klippte bort det budskap jag försökte förmedla
Jag känner ett behov av att förtydliga vissa saker vad gäller dokumentären som jag medverkade i, ”Vi äter oss till döds”, apropå Elin Walldaus debattartikel.
Jag blev jätteglad när jag blev tillfrågad att vara med i denna dokumentär, jag tyckte att jag hade många bra saker att säga, och många åsikter om samhällets roll i överviktsfrågan och om de fördomar som finns.
Men jag blev väldigt förvånad när jag såg programmet, jag tycker att de hade klippt det på ett sätt som gjorde att det budskap som jag försökte förmedla helt försvann. De vinklade helt enkelt historien så att den skulle passa programmet. Lite fel tycker jag, jag vill minnas att jag sa många bra saker som de kunnat ta med i stället.
Jag ser inte mig själv på något sätt som ett offer på grund av min fetma, dock känner jag av vissa fördomar i samhället, och det var dessa som jag trodde att de skulle ta upp i programmet. Tyvärr så klipptes alla dessa kommentarer bort och det jag försökte få fram gick förlorat.
Det jag ville få fram angående min praktik var inte att jag var bombsäker på att alla skulle säga nej, utan mer att jag var rädd för att de fördomar som jag mött tidigare och i andra sammanhang även skulle komma fram här. Jag sa även tidigare i intervjun (en av de saker som klipptes bort) att jag inte trodde att det skulle vara några problem här i Piteå, då det är en liten stad och människorna här är mer öppna och inte lika utseendefixerade.
Faktiskt är jag i efterhand lite ledsen över hur de vinklade programmet – jag kände inte helt igen mig själv eller mina värderingar i det som TV3 visade.
Om övervikt var fullständigt accepterat i samhället
skulle ingen ha problem med sin övervikt
De klippte helt enkelt bort för mycket. Jag tycker även att de vinklade hela historien (och säkert inte bara min) lite väl negativt. Jag var under intervjun väldigt positiv till många saker och jag tycker att de hade kunnat ta med detta.
Det jag vill få sagt med detta är att TV3 inte visade hela historien, eller ens halva. De klippte bort jättemycket, mest troligt för att få oss överviktiga att ses som offer för samhället.
Du skriver att ”Kanske är det hon som har problem med sin övervikt och inte vi andra!”. Självklart har jag problem med min övervikt, men en dålig självkänsla på grund av övervikt måste ju komma någonstans ifrån.
Om övervikt var fullständigt accepterat i samhället skulle ingen ha problem med sin övervikt. På samma sätt som att det inte är accepterat att vara för smal, ha för stor näsa, eller för små bröst.
Jag anser inte att vi överviktiga är mer offer än några andra, även om det på dig låter som att du fått det intrycket.
Jag tycker inte att du ska se allt så svartvitt, försök förstå att det de visade var en kvart, trots att intervjun varade i fyra timmar.
Jag har full förståelse för att du reagerar som du gör efter att ha sett programmet, men jag ville gärna förklara mina tankar. Jag tror att många människor reagerade negativt på denna dokumentärserie, och jag anser att TV3 på intet sätt gjort något för att förbättra situationen för många överviktiga.
Däremot har de försökt få oss att framstå som offer, trots att det till 70 procent är vårt eget fel att vi är överviktiga och 100 procent vårt eget fel att vi inte går ner i vikt när vi väl blivit överviktiga.
Det hade varit bättre om de gjort en dokusåpa i bästa ”Vi är vad vi äter”-stil. Om TV3 i stället för att visa ett program där man koncentrerar sig så hårt på det negativa att tittaren känner sig avogt inställd till överviktiga människor gjorde ett program om hur man kan förbättra sitt liv och bli kvitt fetman.
Nu vet jag ju att idén med dokumentären var att folk skulle få upp ögonen för ett av vår tids största hälsoproblem, men det hade kunnat gjorts på så många bättre sätt än detta.