Anna Ek: Dåliga argument om civila dödsoffer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-05-06

Slutreplik om försvarsindustrin

Katarina Tracz från tankesmedjan Frivärld hävdar i sin replik (AB 24/4) att de siffror jag citerat om drönare skiljer sig från annan forskning. Jag instämmer i att debatten ska baseras på fakta. Jag har använt siffror från kampanjen ”Out of Sight, Out of Mind”, som baserar sina siffror på the Bureau of Investigative Journalism vars databas Tracz själv använder sig av.

Det stämmer att vi i Svenska Freds anser det orättfärdigt att civila dödas. Som ett led i denna övertygelse har vi genom åren drivit kampanjer mot svensk vapenexport till krig och människorättskränkare och mot vapentyper som visat sig drabba civila särskilt hårt, så som kärnvapen, klustervapen och personminor.

De siffror jag lyfte fram i min artikel visar att två procent av de som dödats av drönare i Pakistan kunnat bekräftas som legitima mål enligt folkrätten. Resten har varit barn, civila eller inte kunnat identifieras. Kriget mot terrorismen är folkrättsligt ifrågasatt. I väpnade konflikter får civila inte attackeras.  

Det går att läsa statistiken som att det är en femtedel civila som dödats av drönare, som Tracz skriver. Men då bortser man från att det i tre av fyra fall inte gått att fastställa huruvida dödsoffret varit en civil eller en stridande. Det ligger i krigföringens och vapnets natur att det är svårt att avgöra. Det blir därför bristfälligt att argumentera för att drönare har en lägre andel civila dödsoffer än andra vapensystem. Särskilt om man ser varje civilt dödsoffer som en tragedi. 

Anna Ek

Ordförande, Svenska freds