Monica Armini: Rehabilitering är vad som behövs – inte arbete

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-05-16

Ge sönderstressade psykiskt sjuka ro att läka

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson menar apropå den stora andelen psykiskt sjuka i Sverige att det är ”direkt farligt för dessa personer att inte ha dagliga rutiner”. Kristersson implicerar att jobb är bättre för den här gruppen av människor än ingenting.

Att få just ingenting är nog ingen som vill. Alla behöver få träffa andra människor, befinna sig i ett sammanhang och känna att utvecklingen av den personliga hälsan går framåt. Det kallas rehabilitering. Inte arbete. Att ha dagliga rutiner som att gå upp när det är morgon, äta frukost och klä på sig är naturligtvis ett steg i rätt riktning. Men hur många som lyckats få sina psykiatriska sjukintyg godkända av Försäkringskassan orkar dessutom ta bussen till ett jobb om morgonen? Lider du av en psykisk sjukdom kan tröskeln dit vara enormt hög. Och i värsta fall kan det leda till en grav försämring av sjukdomsbilden.

Men värt att notera är att även psykiskt sjuka kan bli friska. Det finns naturligtvis ingen bestämd tid för när detta inträffar men med modern medicin, individuellt anpassad terapi och andra icke-farmakologiska behandlingar (som t ex Cogmed, bolltäcken och grön rehabilitering) kan man komma långt under relativt kort tid. Att däremot använda utförsäkring som ett stressmoment att få folk friska fungerar uppenbarligen inte (se ISF:s rapport från 25/4).

Under tillfriskningsfasen är det väldigt gynnsamt med arbetsinriktad rehabilitering, men många har en lång väg dit. I arbetslinjens Sverige vågar man inte bli sjuk förrän det gått väldigt långt. Den som söker vård idag är ofta väldigt sjuk. Det börjar bli allmänt känt nu att sjukförsäkringen inte längre håller måttet, och många klamrar sig fast vid sina arbeten trots att de egentligen skulle behöva vila och behandling.

Inom Solrosuppropet har vi i flera år arbetat för avskaffandet av utförsäkringarna och Fas 3, och för en bättre och snabbare rehabilitering. Det, Kristersson, är vad som behövs. Effektiv och individuellt anpassad rehabilitering – vi har en hel arbetskår i Sverige som heter arbetsterapeuter, använd deras expertis. Självklart vill vi att så många som möjligt ska kunna återgå i arbete igen. Men under drägliga förhållanden. Arbetslivsintroduktionen är inte en sådan. Det finns mycket bättre metoder, till exempel IPS (Individual Placement and Support).

Sluta stressa de redan sönderstressade individer som hamnat i sjukförsäkringssystemet. Ge dem ro att läka. Då kommer de tids nog att återvända till arbetet med glädje. Ge dem vettiga förutsättningar till tillfrisknande och ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Monica Armini

Solrosuppropet