Resan ger oss valuta
Sven Grahn: Skattepengarna går till värdefull forskning – här är två exempel
Uppmärksamheten kring Christer Fuglesangs rymdfärd har varit enorm i media – mångdubbelt större än vad vi rymdentusiaster kunnat drömma om. Med en sådan massiv mediebevakning så tyckte naturligtvis somliga att det hela var överdrivet, på gränsen till hysteri. Ministrar misstänktes vilja sola sig i glansen av Christers rymdresa. De helt rimliga frågorna om rymdverksamheten är värd de offentliga medel som satsas på den, dök naturligtvis också upp.
Jag tror att själva den inbyggda dramatiken kring en rymdresa, Christers personliga framtoning och det faktum att det krävs en stor dos personligt kurage att sätta sig på en fulltankad rymdraket var viktiga ingredienser för att ge detta enorma gensvar i media och bland gemene man. Men jag tror att Christers färd måste ha uppfattats som djupt symbolisk i någon mening och berört starka känslor hos det svenska folket. Vilka, får någon som är klokare än jag ta reda på.
Men var det verkligen så att ministrar skamlöst försökte sola sig i kändisglansen? Naturligtvis vill politiker visa sig i positiva sammanhang, men jag som följde händelseförloppet på nära håll tycker att kritiken är orättvis.
Jag hörde ofta båda de aktuella ministrarna, närings- och utbildningsministern, trycka på rymdfärdens värde för att stimulera ungdomen att studera naturvetenskap och teknik. De yttrade sig faktiskt också vältaligt om att offentligt finansierad rymdverksamhet också stimulerar vår industri och ger direkta nyttigheter till medborgarna: klimatforskning, navigation, säkerhet, underlag till bättre väderprognoser etc.
Men media var just då inte så intresserade av sådana vardagstillämpningar av rymdteknik. Till och med ytterst seriösa media drogs med i fascinationen över att en svensk talade till oss från rymden och det är svårt att bli upprörd över det.
Och jag själv framträdde ju i TV, radio och tidningar och kände att det inte ”var läge” att säga ”ja, ja, Christer skall nu resa ut i rymden, men hör här vad som i övrigt pågår i svensk och europeisk rymdverksamhet”.
Det kändes också att det skulle ha varit ogeneröst mot Christer som fått vänta så länge och utstått löje som den som aldrig kommit?iväg.
Jag tyckte att det var dags för ”allt ljus på Christer”!
Men nu, när lugnet lagt sig över rymdfrågorna på mediescenen är det dags för oss rymdentusiaster att sätta in Christers rymdfärd i ett större sammanhang. Det är en stor uppgift som många kunniga människor får bidra till. Det finns mycket att berätta om, till exempel alla de nyttigheter som vi dagligen får från rymdsystem och vad vi får ut av vårt omfattande deltagande i det europeiska rymdsamarbetet.
Men jag vill begränsa mig till att här berätta om två specifika rymdprojekt som jag tycker visar att vi får valuta för den offentliga rymdsatsningen:
Rymdprojekt 1.
Det svenska rymdobservatoriet Odin har sedan 2001 haft örnkoll på ozonskiktets hälsa. Unika data om hur ozonskiktet och de ämnen som bryter?ned det har samlats in i global skala. Odin levererar alltså viktiga data om miljön med avancerad teknik och kunskap från svensk industri och forskare. Odinprojektet är dessutom ett samarbete med Frankrike, Kanada och Finland och Sverige har gått i spetsen. Odin används också till att undersöka hur stjärnor bildas och andra intressanta processer långt bort från jorden som berör stora frågor kring universums struktur och uppkomst. Sveriges andel i projektet har bara kostat fem procent av svenska statens årliga rymdbudget.
Rymdprojekt 2.
Det instrument som Odin använder för att undersöka ozonskiktet och stjärnorna vidareutvecklas nu för att kunna sändas upp i rymden och grundligt kartlägga vattenångans fördelning i atmosfären över hela jorden, särskilt nära gränsen mellan den lägre atmosfären och stratosfären. Sådana data kan vara?mycket användbara när man skall beräkna den globala uppvärmningen. Det är bristande kunskap om vattenångans fördelning som bidrar till osäkerheten i prognoserna om hur stor uppvärmningen verkligen blir. ”Strunt samma om det blir 2,4, 6 eller 11 grader varmare”, säger kanske någon. Men det är fråga om många människors liv och levebröd och vi behöver veta hur varmt det blir för att kunna lindra ekonomiska kriser och mänskligt lidande.?
Se där två rymdprojekt som är lätt att förklara värdet av för ”Nisse i Hökarängen”!
Dagens debattör
