Sommarlov – inte roligt för alla barn

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-04

Ola Lindholm: Politikernas löften om att satsa på barnen är tomma ord

Nu är det sommar och sol. Och sommarlov. Bad, glass och evighetslånga dagar. Bruna ben och skratt. En fantastisk tid för alla barn.

Men så ser det ju tyvärr inte ut i verkligheten.

För många barn innebär sommarlovet att se sina kompisar åka bort och själv stanna kvar i lägenheten hela sommaren. För en del barn handlar det om att bli lämnade ensamma hela dagarna eftersom mamma och pappa inte har råd att ta semester med dem. För väldigt många barn innebär sommaren att de måste umgås mer med sina missbrukande eller misshandlande föräldrar och att de inte har en tillflykt i skolan längre.

Skolan är viktig för alla barns utveckling och framtidstro. Och för dem som inte har stöd hemifrån är skolan helt avgörande. När det skärs ned på skolan är det framför allt barn med behov av extra stöd som drabbas. Att gå till skolan innebär att det finns lärare, kuratorer och andra vuxna som ser och bekräftar, som kramar och lyssnar och som blir en trygg punkt för de barn som annars saknar just trygghet och närvarande vuxna. På sommaren försvinner allt detta.

I början av sommaren intervjuade min tidning Kamratposten några av de 250 000 barn i Sverige som lever i fattigdom.

Ett av de intervjuade barnen har jobbat stora delar av sin barndom för att bidra till familjens försörjning. Att jobb har fått stå i vägen för läxor har givetvis slutat med att det gått sämre i skolan. Och när det går sämre i skolan blir utsattheten ännu värre. Den här flickan har garanterat inga romantiska semesterminnen att dela med sig av.

Det finns många berättelser om barn som inte får vara barn. Som tvingas växa upp för tidigt och ta ett för stort ansvar för så väl syskon som föräldrar. Vi som är vuxna måste hjälpas åt för att de barnen ska bli färre. Vi måste möjliggöra för fler barn att få vara just barn. Att få simma i bassänger, att få en meningsfull fritid och att kunna vara ute i naturen under sommaren.

Politiker slår sig ofta för bröstet och säger att ”barnen är det viktigaste vi har” eller att ”politik handlar om att skapa en bättre värld för våra barn”. I realpolitiken syns dock detta allt för sällan. I stället har det blivit floskler som ingen längre tror att politikerna verkligen menar.

Och trots att politiker ständigt talar om utveckling och framtid, har det i årets valrörelse än så länge knappt viskats om barnfrågor. Vilket ju i år, som alla andra år, är en skandal.

Så här kommer några små ödmjuka krav från en orolig förälder och väljare:

Nästa sommar ska det finnas fler kollon för barn som behöver det, inte färre.

Nästa sommar ska det finnas fler öppna fritidsgårdar, inte färre.

Nästa sommar ska vi se till att kommunala badhus inte måste bli dyra äventyrsbad dit bara barn med pengar har råd att komma in.

Nästa sommar ska fler barn ha en skolkurator att prata med innan sommarlovet börjar, inte färre.

Nästa sommar ska stödet till barn med missbrukande föräldrar öka, inte minska.

Det parti som ställer sig bakom mina krav och lovar att genomföra dem får min röst den 19 september.

Det kan väl ändå inte vara så svårt. Eller?

Ola Lindholm