Nej, skolan ska inte ta mobilen från barn

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-10-26 | Publicerad 2015-10-23

Debattören: För en dialog med eleverna i stället – precis som ni hade gjort med vuxna

DEBATT. "Våld löser inga problem" ­ är ett av vuxensamhällets ständigt upprepade mantran. En princip som tydligen alltid ska råda, förutom när vuxna ska hävda sin rätt att bestämma över barn och deras vanor.

På flera håll ser vi en växande rädsla för vad mobiltelefoner gör med vår yngsta generation, och inte minst en frustration för situationen det skapar i skolan. Aftonbladets Malin Wollin är den senaste i raden som skrivit om hur hon anser att vuxna får och måste ta mobiler från elever med våld för att kontrollera användandet, men det här är en fråga som har varit aktuell länge.

Om vi lägger åt sidan de klassiska fördomarna, den gemensamma grund som majoriteten av de som diskuterar detta delar och som dessutom saknar källa – att unga är uppkopplade dygnet runt, inte umgås hemma hos varandra och inte kan sätta egna regler – blir det en kort text. Det är framförallt moraliska argument om en osocial teknik som hörs, något som bygger mer på rädsla än forskning. Sanningen är den att Folkhälsomyndigheten nyligen konstaterade att forskningsområdet inte är tillräckligt utvecklat för att med säkerhet kunna ge svar på hur den psykiska hälsan bland unga påverkas av användningen av digitala medier.

Jag kan​ inte förstå att den här tvångsåtgärden – ta mobilerna med våld – fortsätter att få utrymme i media, när den solklara kontringen är att så enkel som att det är stöld att ta en elevs egendom mot dennes vilja. Skollagen säger att lärare får omhänderta egendom som stör lektionen, men inte mot någons vilja – alternativet är att kasta ut eleven från klassrummet för att bli kvitt störningsmomentet.

Det spelar ingen roll hur rädda människor är för hur tekniken påverkar barnen – oavsett värdering är det olagligt att ta mobilerna mot elevernas vilja. Debatten bör inte heller fastna i hur mycket mobilen används, utan hur den används. Det finns flera lyckade exempel på hur skolledningar och lärare har lyckats implementera tekniken i undervisningen, och arbetat med eleverna i stället för mot dem.

För två år sedan var jag aktiv i Folkungaskolans Fria Elevkår i Linköping och involverad i den här debatten mot skolledning och lärare, just när frågan började blossa upp i hela Sverige. De menade att mobiler är ett störningsmoment i klassrummet och införde så kallade mobillådor, där alla elever var tvungna att lägga sina mobiler innan lektionen började – en olaglig åtgärd.

Vad som däremot är lagligt och högst önskvärt, är att föra en dialog med eleverna om hur de själva ser på sitt mobilanvändande, förtydliga ordningsregler om störningsmoment samt diskutera möjliga lösningar.

Jag kan inte nog betona hur viktig kommunikation är och hur smidigt det är för alla inblandade med en laglig och gemensam lösning, alla tjänar på det i längden!

En sista intressant aspekt är att våldsutövande och tvång ses som en mer okej, legitim metod bara för att det är mot barn och elever. Att ta någons egendom med våld är knappast en metod samhället skulle uppmana arbetsgivare att använda mot sina vuxna anställda, men här motiveras det med förmyndarskap, att vuxna vet bättre. Det är ovärdigt tycker jag, att rättfärdiga att barn ska ha sämre rätt till sin integritet och egendom.

För en frisk dialog med barn, unga och elever, precis som ni hade fört dialogen med vuxna.

Lyssna på vad de har att säga och kom fram till en lösning tillsammans, så lovar jag att ni kan komma till bukt med många av de problem som i dag oroar er. Men våld? Det löser inga problem.

Hanna Bergman

Press-­ och administrationsansvarig Fler Unga,

en partipolitiskt obunden organisation som syftar till att sänka medelåldern

i politiska rum och se till att unga representeras där unga diskuteras.