”Reflekterar majestätet överhuvudtaget över sina handlingar?”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-02-06
Chatarina Krångh vill förbjuda uppfödning till överklassens nöjesjakt
I Sverige föds tiotusentals änder, rapphöns och fasaner upp på gods och säterier i ett enda syfte, att agera lustfylld rekvisita åt de svenska högdjuren. Även en och annan jaktturist köper sig rätten att massakrera fåglar i en av vår tids mest barbariska nöjen.
Jakten går till som så att sällskapet samlas tidigt på morgonen för att sedan i bilburen karavan bege sig ut på godsets marker. Sällskapet leds av den jaktansvarige, anställd av godset.
När man sedan intagit sin position i vassruggen eller bakom en skärm så jagar jakthundar upp fåglarna som flyger mot döden i form av en vägg av hagel. Efter dagens jakt beger sig sedan sällskapet tillbaka till godset där jakttroféerna radas upp i sann kolonialanda.
På dessa gods och säterier fångas även regelbundet bland annat den fridlysta duvhöken i fällor som gillras med levande beten, till exempel duvor och kråkor. Men även andra konkurrenter till de så kallade jägarna får stryka på foten som räv och grävling.
Denna jaktform där flera hundra fåglar dödas under en helg brukar ofta ingå som ett trevligt inslag vid representationshelger för politiker, företagsledare, advokater med flera. Under den trivsamma och lustfyllda helgen med grabbarna och även en och annan skjutglad person av kvinnligt kön, knyter man nya kontakter och stärker positioner både under gourmetmiddagar och på godsens marker. Ett sällskap kan till exempel köpa sig rätten att roa sig med att penetrera 200 änder och 50 fasaner. Denna jakt pågår som regel varje helg under hösten.
Detta är en av de mest avskyvärda jaktformer som finns och det är häpnadsväckande att den inte är förbjuden.
En sak är att jaga för köttets skull, om man nu äter kött, men att föda upp fågel enbart i syfte att ge människor det höga nöjet att döda för dödandets skull står för värden som inte vare sig har utrymme eller plats i ett civiliserat samhälle. Denna jaktform saknar legitimitet och står för en skrämmande blodtörst och en isande cynism för livet.
I lördagens Expressen slog man upp stort Kungen och hans ”hemliga” jaktresa till Slovakien som om den och kungens bloddrypande nöje skulle vara unikt och något som endast pågår utanför det djurskyddsligt ofelbara Sverige. Djurskyddet som för övrigt är ett stort skämt.
Kungen och hans lekkamrater roar sig på precis samma sätt i Sverige. På gods och säterier. Jag har personligen en intressant lista över köpare på änder och rapphöns för jakt, på ett godsinte långt från Stockholm, där Hans majestät konungen är en av köparna.
Hur mår Hans majestät konungen egentligen? Tycker han att det är helt i sin ordning att döda levande och kännande varelser på löpande band? Reflekterar majestätet överhuvudtaget över sina handlingar? Kungen är hedersordförande i Världsnaturfonden och beskyddare av Svenska djurskyddsföreningen, anser han sig förtjäna dessa hedersuppdrag?
Inte nog med att jag ska bekosta kungahusets övriga förnöjelser, ska jag nu också behöva betala för kungens enfaldiga och mordiska lustar?
Som svar på min krutfyllda text säger jag: Förbjud uppfödning av fågel och all nöjesjakt på småvilt.
Kanske är det som så att det är dags att förvisa denna förlegade institution till sagornas värld där kungar och drottningar hör hemma. Som ambassadörer för Sverige ser jag hellre andra kompetenta, kloka och starka offentliga personer. De finns i massor. Och de tjänar dessutom sitt eget uppehälle.
Dagens debattör
Chatarina Krångh
44 år, Ingarö, frilanskåsör.