Den svenska flyktingpolitiken bär en illasittande ”dumstrut”
Svensk flykting- och migrationspolitik fortsätter att bära en illasittande ”dumstrut” som aldrig upphör att förvåna. Man har infört tre länsrätter som alla har det gemensamt att man inte har någon gemensam policy och man har en kammarrätt (migrationsöverdomstol) som har så få avgöranden att det knappt finns någon praxis att gå på efter ett år med ny organisation.
För att få uppehållstillstånd av ”humanitära skäl” krävs numera synnerligen ömmande skäl och så snart ordet synnerligen finns med i lagstiftning så existerar det nästan inte. Det har gjort att nya domstolsväsendet är helt uppknutet och mycket sällan kan ge uppehållstillstånd av humanitära skäl även om man skulle vilja. Det innebär bland annat att jag kommit i kontakt med flera nya fall av apatiska barn. Ett av de mest flagrant ogenomtänkta och direkt ”korkade” regler som finns i utlänningslagen är regeln om anhöriginvandring.
Det borde vara en självklarhet att föräldrar – om man vill – får återförenas och bo med sina barn i Sverige från det att man är cirka 60 år och det borde vara en mänsklig rättighet att få ta hand om sina föräldrar. Är man rädd för kostnadsaspekten får man se till att den sökande har sjukförsäkring första åren i Sverige och att de anhöriga kanske måste ta ekonomiskt ansvar för föräldrarna under viss tid.
Felet ligger självfallet oftast i regelverket och inte bara hos beslutsfattarna – och är närmast att se som ett slags ”dumhetens tyranni” eftersom det får sådana fruktansvärda konsekvenser.
Moderater och socialdemokrater har de senaste 10–12 åren före regeringsskiftet tillsammans styrt in på denna flykting- och migrationspolitikens bakgård. Nu gäller det att backa. Regelverket för anhöriginvandring är bara ett av många exempel på stora brister. Trots ny lag från mars 2006 så har flykting- och migrationslagstiftningen närmast havererat och blivit ännu sämre. Fredrik Reinfeldt måste omgående få till stånd en översyn och se till att de värsta bristerna rättas till redan under våren. Han kan börja med anhöriginvandring som är lätt att korrigera. Får inte barn ta hit sina sjuka föräldrar riskerar de anhöriga att själva slås ut från arbetsmarknaden – vad kommer inte det att kosta?