Ett begripligt beslut
FN:s beslut om att ge Nato klartecken för insatser mot Gaddafis flygvapen välkomnas nu av de flesta. Och det är begripligt. Diktatorns tilltagande galenskap är uppenbar. Så sent som i går gjorde han hotfulla uttalanden mot civilbefolkningen i Benghazi, som inte skulle visas ”någon nåd eller barmhärtighet”.
Samtidigt finns det skäl att vara orolig för hur långvarig och komplicerad en militär insats mot i första hand det libyska flygvapnet kan bli. På twitter skrev utrikesminister Carl Bildt att ”det är stridsvagnar och artilleri som är det viktiga” – vilket signalerar att det mycket väl kan komma markstridskrafter efter de nu aviserade bombningarna.
Och visst, Libyen är inte Irak – och definitivt inte Afghanistan. Men erfarenheterna av militära insatser i de länderna borde rimligen mana till eftertanke hos dem som nu jublar över FN-beslutet. Precis som alla andra hoppas jag på att de bombningar som Libyen nu har att vänta ska få stopp på det fruktansvärda övervåldet mot människor som kräver frihet och demokrati. Men risken är dessvärre stor att det här kan bli en långdragen historia som kommer kräva mycket lidande och blodspillan.
Redan nu bör FN också börja diskutera återuppbyggnaden av Libyen efter Gaddafi och planera för demokratistärkande insatser i det förhoppningsvis snart fria landet.