Förbjud fotografering av små barn

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-22

Dan Benchetrit: Jag känner mig totalt maktlös som förälder

17 mars 2008. Två små barn höggs till döds i en villa i Arboga.

5 april 2008. En 10-årig flicka försvinner! 9 dagar senare hittas hon död.

Återigen så kvävs man som förälder av rädsla och oro. Återigen är det en sjuk och vuxen människa som samhället "missat".

Som förälder känner man återigen en sådan total maktlöshet och oro.

Vad säger man till ett barn? Ska man säga, "det finns sjuka människor"? Ska ett barn behöva vara rädd att leka i parken? Vågar man låta barnet gå till kiosken och köpa glassen? Vågar man låta sitt barn gå till toaletten själv vid stranden? Hela tiden, tickar rädslan, för mitt ibland oss, kan det finnas ett "monster".

Medierna "lyckas" nu väcka fler sjuka människor, i tidningarna står att läsa:

19 april 2008: "En maskerad man, beväpnad med kniv ska ha försökt kidnappa en tioårig pojke i Högdalen på lördagskvällen."

23 april 2008: "En pojke i 10-årsåldern blev på onsdagsmorgonen utsatt för ett kidnappningsförsök i Norsborg."

26 april 2008: "Nu skakas Österrike av ett nytt misstänkt Nataschafall."

Man är som småbarnsförälder nu så skrämd att man vidtar alla försiktighetsåtgärder. Man vill ändå inte sluta tro på människan, men man är livrädd att det skall hända ens egna barn något.

Man kan inte nog säga till sitt barn att inte prata med främmande människor. Det känns nästan som om varje människa i parken, på stranden, på gatan, i affären kan vara en potentiell pedofil alt. sexualförbrytare.

Jag satt med min dotter (7 år), min son och med en god vän i en park den 22 april. Plötsligt säger min dotter, då jag varit och hämtat saft till henne, "Pappa, ser du han som sitter där borta, han är jättesnäll?…"

Hon pekar på en man i 40-45 års åldern som sitter med en ryggsäck och pillar med en systemkamera på en bänk framför oss. Hon fortsätter sedan och säger: "Pappa, han har tagit bilder på mig och han sa att jag skulle göra så här…"

Hela min kropp blir iskall, alla artiklar, om alla dessa barn som råkat så illa ut, pulserar i mitt undermedvetna. Jag grips av rädsla och äcklas när jag tittar på den vuxna manen som sitter därborta på bänken med sin kamera. Jag tänker på Internet, jag tänker på barnbilder, jag tänker pedofili, jag tänker kidnappning.

Jag går fram mot mannen och säger, "Är det inte brukligt att man frågar föräldrar om lov innan man fotograferar deras små barn"?

Mannen tittar på mig med stora ögon och jag kan inte avgöra om han är drogpåverkad eller rädd eller förbannad, men han svarar: "Det ska du skita i!"

Jag känner redan att han i tonen är hotfull. Då säger jag i behärskad ton: "Det är mitt barn du tagit bilder på!

Då svarar mannen: "Fuck you, jag är konstnär".

Jag försöker ändå bibehålla mitt lugn och frågar då om jag kan få se bilderna, detta då han påstår sig vara konstnär och det faktiskt är min dotter han tagit bilderna på. Han säger absolut nej och igen "fuck you". Det utbryter handgemäng. Plötsligt hör jag poliser komma från alla håll. Jag tänker då för mig själv, "BRA". Jag tänker t.o.m. "Äntligen."

Jag tar mannens kamera och upptäcker att det finns flera hundra bilder kameran. Teoretiskt sätt skulle ju alla dessa hundratals bilder kunna vara på massor med barn! Jag berättar utförligt om vad som har hänt för polisen och ber dem, att ta kameran.

Men polisen får varken ta kameran eller titta i den.

Mannen har gjort det han har gjort på "offentlig plats". Detta innebär att man får fotografera vem man vill, även små barn på öppen plats. Polisen ber då mannen om att få titta i hans kamera, men han vägrar.

Detta innebär att små barn kan komma att hamna på Internet och detta kan i sin tur locka fram fler sjuka människor.

Det som istället händer är att jag blir delgiven misstanke om misshandel!

Jag tänker då för mig själv, om detta hänt Anders Eklund, om han hade hamnat i handgemäng en vecka innan Engla försvann, kanske hade då Engla levt i dag? Kanske om någon människa haft civilkurage och säga "så här gör man inte" så hade samhället sett annorlunda ut?

Jag vill att man stoppar fotografering av barn på öppen plats!

Jag anser att man skall sätta upp skyltar som tydligt markerar att man inte får fotografera barn.

DAN BENCHETRIT