Leijonborg – en smitare
Alex Voronov: När det blåser går partiledaren och gömmer sig
I dagarna hölls rättegången om de obehöriga inloggningarna i socialdemokraternas intranät. Av de sex åtalade är fyra folkpartister, bland dem presschefen och förre partisekreteraren.
Vid sidan av den rättsliga prövningen förs en politisk diskussion om vad allt detta betyder för folkpartiet.
I det läget väljer partiledaren Lars Leijonborg att ta semester och göra sig otillgänglig för kommentarer. När det blåser upp en storm runt en organisation går dess ledare och gömmer sig.
Även en partiledare har rätt till ledighet och tid med familjen. Frågan är dock om Leijonborgs tajming är särskilt lyckad. Som så ofta i politiken är det viktigaste hur ett agerande ser ut. Och det här ser inte alls bra ut.
Leijonborgs undanmanöver sker dessutom i ett läge när hans ledarskap ifrågasätts internt, av vissa öppet.
Det dåliga ledarskapet är också datahistoriens röda tråd. Den etikkommission som utredde dataintrånget på partistyrelsens uppdrag beskriver ett toppstyrt parti där de viktiga besluten fattas av en krets på två-tre personer.
Kommissionen talar även om en tystnadskultur inom partiet där människor inte vågar påtala felaktigheter, men där partimedlemmar som vill bli sedda av ledningen lätt tvingas till ett drastiskt och ogenomtänkt handlande.
När inloggningarna avslöjades gjorde den högsta ledningen sitt bästa för att flytta ansvaret neråt i organisationen. Inledningsvis framställde både partisekreterare Johan Jakobsson och Lars Leijonborg det hela som en isolerad handling av ”en 24-åring”.
Partisekreterarens och presschefens tidiga vetskap om inloggningarna hemlighölls i två dagar. Symptomatiskt nog var det presschefen som tog tjänstledigt först. Därefter avgick hennes chef, partisekreteraren.
Men även efter allt detta fortsatte Leijonborg att placera huvudansvaret på inloggaren Per Jodenius. Han gjorde det bland annat i SVT:s partiledarintervju när han tittade in i kameran och bad ”hela svenska folket” om ursäkt för det som Jodenius har gjort.
Ursäkten gällde inte partitoppens hantering av inloggningarna och inte Leijonborgs eget och partisekreterarens trixande med sanningen.
ansvaret på inloggaren Per Jodenius
När etikkommissionen presenterade sin rapport konstaterade partistyrelsen bara att inget nytt har framkommit. Rapporten gömdes undan. I dag krävs det lite ansträngning för att hitta den på folkpartiets hemsida.
Leijonborgs sista kommentar om dataintrånget, innan han reste på semester, går ut på att historien är utagerad för folkpartiets del. Resten är en ren rättslig fråga.
Inget kan vara mer fel. Denna historia kommer att leva kvar länge i människors medvetande. Fråga de partimedlemmar som denna vecka har tvingats diskutera dataintrånget med väljarna. Dessa medlemmar har tagit en debatt som partiledaren nu gör sitt bästa för att undvika.
Leijonborg har sagt att han som statsråd inte kan kommentera en pågående rättegång. Så är det. Men ingen har heller krävt det av honom. När allt kommer omkring kan han själv välja vilka frågor han ska besvara och på vilket sätt. Nu valde han den för stunden bekvämaste utvägen.
Och detta beteende gäller inte bara dataintrånget. Så var det för några veckor sedan, när den nya partisekreteraren Erik Ullenhag skrev en hård debattartikel riktad mot centerpartiet.
När Leijonborg ombads kommentera hänvisade han tillbaka till partisekreteraren. Än i dag har partiledaren inte kommenterat Ullenhags utspel.
Här finns ett mönster. När det blir jobbigt drar sig Leijonborg undan. Är en sådan ledare en tillgång för ett parti?
Dagens debattör
