Pest eller kolera? – Kärnvinter eller global uppvärmning?
Karl-Henrik Robèrt: Med kompetenta ledare slipper världen det valet
Det är ledarna i politik och näringsliv som har ansvaret för att leda stora komplexa organisationer i en komplex värld.
På detta är experter, till exempel på klimatfrågan eller kärnkraft eller biobränsle, som regel amatörer.
Våra ledare måste själva skaffa sig överblick om vad hållbarhet är, lägga upp strategiska översiktsplaner för att nå dit, och så be experter om de detaljråd som är relevanta för planen.
Detta är något som går att lära ut, men hittills har bara ett fåtal ledare inom näringsliv och politik kompetensen. Så länge våra ledare abdikerar från att ta detta ansvar, kommer experter att fortsätta förvirra debatten och viska tokigheter i beslutsfattarnas öron.
Små pengar kan alltid investeras på blindspår och fixarlösningar för att uppnå kortsiktiga vinster som senare kan reinvesteras strategiskt. Stora investeringar bör däremot ställas i relation till det långsiktiga målet. De måste dels gå att vidareutveckla i den riktningen, dels skapa inkomster så att processen kan fortsätta.
Så tänker framgångsrika strateger. Men i dag förs i stället debatten av personer som är amatörer på strategiska beslut, och av ledare som förvirras av amatörerna.
En del föreslår nu utbyggd kärnkraft i en pest eller koleradebatt. Väljer man mellan pest och kolera, så får man pest eller kolera. Vi måste nog ta en framtida kärnvinter på lika stort allvar som global uppvärmning. Vem har tänkt på att USA:s polisande av Iran egentligen borde läggas på energiräkningen för kärnkraft? Vad kommer det att kosta att polisa hela världen?
Och nu har det dykt upp nya experter som förvirrar de bussiga etanolbilägare som försöker göra något åt klimatförändringen. ”Vi ska inte köra bil på bränslen från feta matjordar.” Som om etanol vore en slutlösning, inte ett mellansteg.
Den 18 januari 2007 samlades politiker, borgmästare, företagsledare och forskare från hela världen tillsammans med den svenske kungen i Stockholm. De hade lärt sig att inte bara tänka strategiskt på hållbarhet, utan även göra det med förbättrad ekonomi som resultat. Och de frågade sig hur deras kompetens skulle kunna bli allmänt tillgänglig för dagens stora strategiska beslut.
De visste att vi kan öka välfärden i hela världen, även i Sverige, och ändå systematiskt närma oss ett helt hållbart samhälle. Den hållbara energipotentialen är till exempel mer än tio tusen gånger större än den totala summan av all energianvändning från dagens icke hållbara energisystem.
Ledarna kunde också berätta något annat som är minst lika spännande. Kompetent ledarskap talar till den oro människorna känner. Tydliga visioner och öppna, kreativa processer att nå dit skänker ökad glädje och välfärd och mellanmänsklig tillit redan på vägen. Här finns en närmast Churchill-lik utmaning till dagens ledarskap.
Men skulle inte ny kärnteknik kunna utvecklas strategiskt och till och med hjälpa oss att avkontaminera det kärnavfall vi byggt på oss, och samtidigt omöjliggöra koppling till kärnvapen? Kanske, åtminstone teoretiskt, men då måste debatten föras på ett sånt sätt.
Hur är det med biobränslen då? Inte kan vi väl köra alla bilar på biobränslen från åkern? Självklart inte, men det är det heller ingen strategiskt tänkande människa som föreslagit. Poängen med att köra bil på bioalkoholer just nu är att dagens infrastruktur och bilar och jord-skogsbruk kan anpassas – med små kostnader – till såna bränslen. Såna system kan bli tuvor att hoppa på, när nästa generation bränslen och trafiksystem och jord-skogsbrukssystem utvecklas. Om debatten förs på detta sätt vill säga.
Politiker och företagsledare bör företräda allmänhetens intresse även i såna fall där komplexiteten är stor och ledaransvaret betydande. Att nu förespråka utbyggd kärnkraft utan att svara på den strategiska frågan ”sen då?” är antingen oetiskt eller inkompetent. Man uttolkar vindriktningen snarare än att försöka påverka den.
Denna attityd ligger på det traditionella ledarskapsplanet och kan inte skyllas på experter. I dag är det en expertdriven pest-eller-kolera debatt i ett snävt klimatperspektiv som gäller. Global uppvärmning eller kärnvinter? Global uppvärmning eller massvält? Global uppvärmning eller förlorad konkurrenskraft?
Och ledarna och deras experter säger: ”Vi kan inte byta energisystem förrän de hållbara alternativen är framtagna.” Det är som att säga: ”Jag ska inte börja motionera förrän jag har fått bra kondition.”
Dagens debattör
