Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

Quick dömd för sex mord – utan ett enda bevis

Förre polischefen Jan Olsson om hur sanningen offrades

För fem år sedan fick jag möjlighet berätta om mina erfarenheter från Quick-utredningen. Under några år hade jag deltagit i förundersökningen och blivit ett förvånat vittne till hur utredningen bedrevs. Strax efter att jag fått publicera en artikel där min tvekan och mina obehag över hur utredningen bedrivits avslutades utredningen mot Thomas Quick.

I slutet av förra året blev jag kontaktad av advokaten Pelle Svensson.

Quick hade erkänt och också dömts för att ha mördat en pojke som försvunnit i Sundsvallsområdet. Pelle Svensson hade fått i uppdrag av föräldrarna att försöka få resning i målet då de var övertygade om att Quick inte hade något att göra med pojkens försvinnande.

Jag delgav Pelle Svensson vad jag hade om utredningen. Strax efter åkte jag till Sri Lanka i ett Sida-projekt för att där fortsätta att utbilda poliser i brottsplatsundersökning. Utbildningen handlar om att visa värdet av kriminaltekniska metoder vid brottsutredningar och att kriminalteknisk bevisning ska ersätta hårdhänta förhörsmetoder.

Under vistelsen där fick jag det överraskande beskedet att Justitiekanslern förklarat att Quick-utredningen hade skötts på ett korrekt sätt av duktiga utredare och åklagare.

Jag slogs vid beskedet av att jag stod där i ett främmande land långt borta och talade om nödvändigheten av att söka kriminalteknisk bevisning, att inte enbart förlita sig på förhörsuppgifter. Samtidigt har en person i Sverige dömts för sex mord trots att sådan bevisning saknats.

Inte nog med det. Föremål som försvunnit i samband med några av morden har inte kunnat återfinnas med hjälp av anvisningar från Quick.

Inte nog med det. De otaliga förhören med Quick kan liknas vid en trappa där en person (förhörsledaren) leder en blind person (Quick) som får kunskap om trappstegens placering när han leds uppåt. Varje steg applåderades av förhörsledare, åklagare och försvarsadvokat, som kanske omedvetet kände sig delaktiga i ett terapiarbete som skulle lösa Quick från hans tyngd av skuld.

Men JK då? Har han inte övertygande visat sig vara en person vägledd av sanning och rättspatos? Jag har träffat honom vid två tillfällen och han har då i mina ögon framstått som en riddare i blank rustning färdig att slåss för dessa ideal.

Han fick lådor av material från advokaten Pelle Svensson. Han eller någon annan på Justitiekanslerämbetet kan inte ha granskat innehållet i lådorna. De har läst domarna och berättar att domarna är välskrivna.

Underlaget för domarna som ligger i lådorna har lämnats åt sitt öde. Det är ju självklart att domarna är välskrivna. Med tanke på den brist på bevisning som finns måste man noggrant överväga varje ord för att få ihop till en fällande dom. Bibeln är också välskriven. Det är nödvändigt då påtaglig bevisning inte finns för att en Gud existerar.

Varför granskade man inte innehållet i lådorna? Jag är övertygad om att Justitiekanslern gjorde ett ”bondeoffer”. Bonden som offrades var sanningen i Quickutredningen. Om han tagit upp utredningen för en närmare granskning skulle framtiden som Justitiekansler vara i fara.

Polisutredningen, åklagaren och försvarsadvokatens gemensamma roll skulle uppmärksammas tillsammans med ett antal domstolars slutsatser och skulle ytterligare ha påverkat Justitiekanslerns något svajiga position.

Vad betyder det då att Thomas Quick sitter placerad på Säters sjukhus oskyldigt dömd för ett antal mord? Han vill ju sitta där.

Det betyder ingenting mot att Justitiekanslern nu kan driva sitt arbete att höja rättssäkerheten, att befria människor som sitter dömda för grova brott trots att de kan vara oskyldiga.

Justitiekanslern är nu påhejad i sitt lovvärda arbete av kultureliten. Som ett brev på posten kom advokat Claes Borgströms artikel på DN Debatt som kan beskrivas som ett lovtal till Justitiekanslerns rättspatos. Det kan påpekas att Borgström varit Quicks advokat och artikeln kan ha varit ett tack för hjälpen.

Vad finns i lådorna som lämnades till Justitekanslern? I flera av de mord som Thomas Quick erkänt berättar han om medhjälpare som varit aktiva i brotten. Om ett av morden gått till som han berättat måste han ha haft en medhjälpare. Han skulle inte ensam ha kunnat hantera situationen. Den medhjälpare som Thomas Quick namngav åtalades inte och hördes inte i domstolen.

Titta i lådorna får ni se.

Dagens debattör

Jan Olsson, 70 år, StockholmTidigare chef för rikskriminalens gärningsmanna- profilgrupp