Det tjetjenska valet är en fars
I Tjetjenien arrangeras i dag ett farsartat presidentval som frammanar obehagliga associationer till Sovjettiden. Valet sker trots att det andra Tjetjenienkriget, som nu pågått i fyra år, fortsätter.
Men när omvärldens protester borde vara som kraftigast lyser de istället med sin frånvaro. Den svenska politiska ledningen borde kritisera Ryssland i skarpa ordalag. Istället råder närmast total tystnad. Rädslan att stöta sig med Vladimir Putin tycks vara överordnad engagemanget för demokrati och mänskliga rättigheter. Än en gång sviks det tjetjenska folket.
Från ryskt officiellt håll hävdas att kriget är över. Människorättsorganisationen Human Rights Watch visar dock i en ny rapport att övergreppen på den tjetjenska civilbefolkningen fortgår oförminskat.
Presidentvalet har föregåtts av en närmast parodisk valkampanj där den ena seriösa kandidaten efter den andra har manövrerats bort av den ryska statsledningen. Därmed återstår i princip bara ett namn: den Putin-lojale Achmad Kadyrov. Och även om Kadyrov är oerhört impopulär kommer han med största sannolikhet att vinna en förkrossande seger. Josef Stalins gamla devis om att det viktiga inte är vem som röstar utan vem som räknar rösterna är fortfarande synnerligen relevant.
Det visar om inte annat erfarenheterna från den vårens Moskvaregisserade folkomröstning om Tjetjeniens konstitution. Seriösa bedömare betraktar dagens presidentval som ännu en skendemokratisk manöver.
Det är omöjligt att genomföra demokratiska val i ett krigsområde. Det förstår naturligtvis även Vladimir Putin. Om presidentvalet idag förbigås med tystnad innebär det en viktig politisk seger för Putin. Det skulle tolkas som grönt ljus för Rysslands agerande. Det vore ett oförlåtligt svek mot det tjetjenska folket och mot de demokratiska krafter i Ryssland som vill se en politisk lösning av Tjetjenienkonflikten.
Ibland hävdas att bästa sättet att påverka Rysslands ledning i Tjetjenienfrågan är via informella samtal. Det är den metod som Sverige och EU har praktiserat. Denna strategi har inte gett resultat.
Det är därför synnerligen angeläget att Sverige och EU skärper tonen. Ryssland måste oupphörligen avkrävas att stoppa övergreppen och på allvar söka en politisk lösning av konflikten.
Skarpa offentliga uttalanden och eventuella sanktionsåtgärder kommer förvisso att vara besvärande för Putin. Kortsiktigt kan det försämra samarbetsklimatet. Men respekten för mänskliga rättigheter måste vara en grundläggande förutsättning för samarbete i Europa. För att vi ska komma dithän måste Sverige och EU nu visa att de besitter tillräckligt med mod för att ställa krav även på ett land av Rysslands storlek och betydelse.
Frida Blom,
Ordförande Svenska Freds