Ge alla samma chans till jobben
Forskare kräver lika rätt för invandrarna
Arbetsförmedlingen
ska arbeta för att minska diskrimineringen av invandrade arbetssökande. Men förmedlingen gör inte sitt jobb. Nu kräver arbetsmarknads- forskarna
Alireza Behtoui
,
Fredrik Hertzberg
,
Wuokko Knocke
och
Anders Neergaard
att regeringen ser till att invandrare får samma chans till jobben som andra.
I en bilaga till finansdepartementets långtidsutredning skriver författaren: "Diskrimineringen av invandrare som söker arbete har visat sig vara ett mycket större problem än vi hittills anat." För oss forskare som undersöker diskriminering av invandrare - och arbetsmarknadspolitikens roll i diskrimineringen - är detta ingen nyhet.
Däremot slås vi av oviljan bland politiker, myndigheter och media att diskutera dessa frågor i ett större perspektiv. Visst finns det arbetsförmedlare (precis som i andra yrkesgrupper) med rasistiska och främlingsfientliga åsikter och det är allvarligt när de får möjligheter att diskriminera.
Än allvarligare är att arbetsmarknadspolitiken förstärker diskrimineringen av invandrade.
Vår forskning visar att det stora problemet är de regler och direktiv som styr arbetsmarknadspolitiken. Man verkar helt bortse från arbetsförmedlingarnas stora betydelse för att bryta den etniska uppdelningen på arbetsmarknaden.
Vår forskning visar också att utrikes födda personer i mycket högre grad än infödda använder formella kanaler som arbetsförmedling och jobbannonser. Orsaken är att infödda kan använda sig mer av sina sociala nätverk för att skaffa ett arbete. Arbetsförmedlingen har alltså större betydelse för utrikes födda.
Vår forskning visar dessutom att utrikes födda får en något bättre lön om de får arbete via arbetsförmedlingar än om de använder sina sociala kontakter. Däremot får svenskfödda personer en betydligt högre lön genom jobb från sociala nätverk. Dessa resultat är en indikation på att arbetsförmedlingen kan minska (eller i varje fall inte öka) skillnaderna på arbetsmarknaden.
Grunden för arbetsförmedlingarnas matchningsarbete är att det finns arbetssökande som kommer till AF och att det finns jobb där som går att söka. Arbetslösa kan hotas med indragning av a-kassa och andra ersättningar om de låter bli att gå dit.
Däremot används inte lagen om allmän platsanmälan (SFS 1976:157) som ska garantera att det finns jobb att förmedla. Trots att arbetsgivare enligt lag måste informera arbetsförmedlingarna, får förmedlingarna bara kännedom om mellan 30 och 45 procent av de lediga platserna. Det gör att många kvalificerade invandrare inte hittar jobben.
Vi har i dag inga säkra uppgifter om vilka arbetssökande som söker arbete via förmedlingen. Däremot finns det forskning som visar att arbetsförmedlingar tenderar att locka till sig företag som erbjuder platser som är av relativt sett lägre kvalifikationsnivå. Systemet tenderar därmed med stor sannolikhet att förmedla lågt kvalificerade jobb till högkvalificerade personer med utländsk bakgrund.
Det innebär ett dubbelt slöseri, å ena sidan med de enskilda personernas kvalifikationer, å andra sidan med den arbetskraft som inte får jobben för att de tillsätts med överkvalificerade personer.
Ams och arbetsförmedlingarna har i dag ålagts så många uppgifter att kampen mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden får stå tillbaka. I kombination med kraven på arbetsförmedlare att i allt högre grad tillmötesgå arbetsgivarnas önskemål, innebär detta en risk för att arbetsförmedlare - medvetet eller omedvetet - medverkar till etnisk diskriminering.
När en arbetsförmedlare exempelvis ser sig tvungen att meddela arbetssökande att arbetsgivaren vill ha bättre språkkunskaper än vad som faktiskt behövs för jobbet (vilket informanter berättat om i intervjuer), riskerar arbetsförmedlaren att göra sig skyldig till diskriminering. När arbetsförmedlare av rädsla för att stöta sig med arbetsgivare (det brukar kallas att "bränna sig"), passivt accepterar, eller åtminstone inte aktivt motsätter sig, arbetsgivare som diskriminerar bidrar de till att normalisera den etniska diskrimineringen.
Vad Sveriges utrikes födda invånare och deras unga generation framför allt behöver är en aktiv och välfungerande arbetsförmedling, som är befriad från etnisk diskriminering och som har en vettig förhandlingsposition även gentemot arbetsgivare (inte bara sanktionsmöjligheter mot arbetssökande).
Detta kräver politiska beslut i riksdag och regering (användandet av lagen om allmän platsanmälan samt diskrimineringslagstiftningen) samt mer aktiva åtgärder på Ams och på förmedlingskontoren. På så sätt kan arbetsförmedlingen bidra till att förverkliga integrationspolitiken.
Alireza Behtoui
doktorand Linköpings universitet
Fredrik Hertzberg
forskare Arbetslivsinstitutet
Wuokko Knocke
docent Arbetslivsinstitutet
Anders Neergaard
forskare Arbetslivsinstitutet