Chefernas floskler styr våra arbetsliv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-06-12 | Publicerad 2016-06-10
Professor: Trött på policies, planer och utvecklingsprojekt? Inför bullshitbingo på jobbet!
DEBATT. I en större svensk kommuns värdegrund kan man läsa att för att arbeta i denna ska man ha en positiv människosyn. Den fina uppfattningen om den mänskliga naturen är kommunen inte ensam om. Tillit är viktigt, sägs det också.
Det mesta som är mänskligt tillskrivs i upplyftande termer: mångfald är kreativt, jämställdhet leder till kompetensutveckling, delaktighet och kompetens är nyckel till goda organisationer, vi lever i kunskapssamhället, alla organisationer och yrkesgrupper står för det goda, progressiva, humana hållbara, innovativa, service-minded, yrkesgrupper blir professioner.
Ledarskap handlar om att vara autentisk, utveckla personer och få dessa att omfattas av den vision som gör att futtigt tänkande som ”what's in it for me”, typ lön, arbetsmiljö och andra villkor, helt enkelt trollas bort.
Ungefär en fjärdedel av arbetsstyrkan består av folk som sysslar helt eller delvis med sweet talk. Hit hör marknadsförare, varumärkare, lärare, konsulter, kommunikatörer, politiker, högre tjänstemän och företagsledare. Skolor och andra offentliga organisationer skall sälja sig själva. Man skall övertyga andra och kanske även sig själv om den egna höga moralen och verksamhetens förträfflighet. Det är kärnan i vad man håller på med.
Det gäller inte bara i extern kommunikation och säljande utan även internt. Varumärkesjargong präglar även verksamheters inre liv. Reklamvärldens språk genomsyrar arbetslivet.
Ofta blandar man gärna ihop önsketänkande med realism. Det senare praktiseras kanske men predikas sällan. Tillvarons brister kamoufleras gärna. Den lallande positiviteten dominerar stort – och den som inte är med på detta framstår som cynisk, negativ och definitivt inget ämne för karriär. I en verksamhet med positiv människosyn blir vederbörande föremål för åtgärder: utvecklingssamtal, konsultinsatser, värdegrundsövningar med mera. Ibland kanske ledningen till och med får avstå från den positiva synen och påtala att icke-positiviteten inte kan accepteras.
Att göra ett bra jobb är knappast tillräckligt.
Det känns ofta bra med en positiv människosyn och att framhålla förträfflighet samt omskriva allting i positiva termer: byråkrati blir rättssäkerhet, glädjebetyg blir gymnasiebehörighet, kulturkollisioner blir kreativ mångfald och så vidare. Ja, ibland kan det muntra upp. Men risken är stor att lallande positivitet tar överhanden.
Man skapar en förljugen värld där kritiskt tänkande närmast är bannlyst och medvetenhet om motsättningar trollas bort av det blomsterspråk som organisationsledningar gillar och med få undantag utmärker visioner, värdegrunder, missionsprat och strategidokument.
Goda kunskaper i lallande positivitet (LP) är centralt för den karriärsmedvetne.
Detta medför och kräver en stark kompetens i funktionell dumhet – det innebär att man förförs av tjusigheter, inte ställer kritiska frågor, inte reflekterar över avgrundsdjupet mellan den lallande positiviteten och verkligheten. Verkligheten märks inte i den värld av policies, planer, powerpointpresentationer som många i LP-branschen är upptagna av.
Noteras avgrundsdjupet är tanken att när väl positiviteten slår igenom kommer verkligheten att förändras till det bättre.
Vi i vår forskningsgrupp har i en mångfald studier konstaterat hur lallande positivitet ställer till det för chefer och organisationer. Posiitivitet kan vara bra, men realitetsuppfattning är bättre. Hellre en allsidig och realistisk människosyn än en naiv positiv. Visst, många är fina människor, men många är också ibland lättkränkta, regelfixerade, själviska, materialistiska, narcissistiska, rädda för förändringar och har dubbelmoral. Whistleblowers beundras på avstånd – men mobbas som rättshaverister eller förrädare om de är i närmiljön.
Lallande positivitet kräver vad vi kallar för funktionell dumhet. Många organisationer behöver motsatsen. Negativ kapacitet måste byggas. Det handlar inte om gnäll och klagomål över bristande resurser med mera utan om kritisk genomlysning av vad man gör.
Några viktiga inslag: genomför avvecklingsprojekt: minimera alla skyltfönster (tjusiga ytarrangemang som täcker över brist på substans, typ många policies, planer och utvecklingsprojekt). Påtala alla påståenden som är banala, självklara och förljugna.
Försök skapa en organisationskultur där folk tänker och kommunicerar så ärligt och precist som möjligt. Undvik ord med positiv värdeladdning.
En bra övning är bullshitbingo. När någon på en arbetsplats noterat 10 typiska floskler i dokument, emejl eller kommunikation ropas 'Bullshit!'. Noteringar kollas av och den som vunnit får en belöning. Man får på så sätt en vaccination mot den lallande positivistens enfald – och en känga mot dess anhängare.
Mats Alvesson
Professor i organisationsforskning vid Lunds Universitet, studerar funktionell dumhet i arbetslivet. Utger i dagarna "The Stupidity Paradox. The Power and Pitfalls of Functional Stupidity at Work", med André Spicer.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.