Vidriga förhållanden för svenska kycklingar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-08-31 | Publicerad 2014-08-29
Debattörerna: Djuren plågas och blir sjuka i jakten på låga priser
I snitt slaktas nästan tre kycklingar i Sverige varje sekund, dygnet runt. Den lilla dunbollen som kläcks i en maskin är framavlad för att växa sig stor så snabbt som möjligt. Det som förut tog 120 dagar tar nu ca 35, men skelett och leder hänger inte med. Många kycklingar får ont i kroppen och svårt att röra sig. Å andra sidan är det ändå inte så lätt att röra sig när tiotusentals kycklingar trängs i ett stall med upp till 25 kycklingar per kvadratmeter.
Halta kycklingar som i försök fått välja mellan vanligt foder och foder med smärtstillande medel valde det smärtstillande. Andra vanliga problem är frätskador från gödselkladdiga ströbäddar och hjärtproblem som kan sluta med att kycklingen dör.
För kycklingarnas föräldrar, de tuppar och hönor som används i aveln, är problemet det motsatta. Skulle de få lika mycket mat som kycklingarna men utan att slaktas lika snabbt blir de så tunga att dödligheten ökar. Därför får de inte äta sig mätta.
Skulle det här gälla söta hundar eller katter skulle ingen tveka att kalla det tortyr och djurplågeri.
Men nu är det ”bara” kycklingar, som ska bli billig mat och ingenting annat. För oss gröna är det oacceptabelt. Kycklingar är kännande individer, vars värde inte kan reduceras till den nytta de kan ha för människor. När människor tar sig rätten att föda upp djur tar vi också på oss ett stort ansvar för att ge dem ett gott liv.
I Sverige skryter vi gärna över vår djurskyddslag. Där står det att djur ska få bete sig naturligt och skyddas mot onödigt lidande, men det märker inte kycklingarna så mycket av. Vi behöver därför en bred översyn av reglerna för kycklingar så att de stämmer överens med djurskyddslagens krav. Helst borde alla kycklingar få rätt att gå ute och picka när de vill.
Avel som kan medföra lidande för djuren är förbjuden i Sverige, men det kommer man runt genom att importera djur som redan är sönderavlade utomlands. Därför måste vi gemensamt i EU sätta stopp för sjuk avel. Vi behöver också höja djurskyddskraven för kycklingar i hela EU.
Det tidskrävande arbetet för bättre djurvillkor i EU får inte bli en undanflykt för att inte stärka djurens villkor här i Sverige. Däremot borde märkningen bli bättre så att konsumenter kan välja bort oetiskt kött. Vi vill ha obligatorisk ursprungsmärkning på allt kött, i butik såväl som på restaurang. Vi vill också att kycklingprodukter ska märkas med uppfödningsmetod, på samma sätt som ägg idag måste märkas med om de kommer från bur-, frigående eller ekologiska hönor. Om man lätt kan se om djuren fått gå ute eller om de kommer från intensiv inomhusuppfödning är det lättare att göra medvetna val.
Slutligen vill vi uppmana skolor och andra offentliga kök att inte servera kött från plågade kycklingar.
Helena Leander
Carl Schlyter
Göran Hådén