God turism ska inte exploatera resmålet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-19

Vi vill resa vart vi vill men vi vill inte ha dåligt samvete för hur den fattiga världen ser ut.

Detta är på väg att bli resebranschens stora problem, menar frilansjournalisten Karolina Ramqvist.

– Det går inte att skapa någon ”god turism” så länge vissa befolkningar är fast i sina länder medan andra ser det som en självklar rättighet att få resa och fritt ta för sig.

Till skärmsläckaren på min dator har jag valt temat strand. När jag slutar skriva träder en bild fram föreställande två solstolar som står under en palm. Blått hav och vit sand.

Över hela världen sitter datoranvändare med samma strand på sina skrivbord. I det högproducerande samhället är drömmen om att resa det som håller maskineriet igång. Människorna måste få komma bort ibland. Vi behöver koppla av och vi behöver något att se fram emot.

Så har turismen blivit världens största industri. Den omsätter flera miljarder dollar årligen och utgör ett myller av affärsmöjligheter i allt från multinationella företag som bygger hela städer för turister till kvinnor som tar bort hår på benen på dem som solar på stränderna i Vietnam.

Turismen har allt att sälja. Unika upplevelser av kultur, frihet, skönhet, romantik, sex, spänning. Målgrupperna är oändliga.

Det gemensamma för alla turister är att de betalar för en chans att befinna sig vart som helst i världen och uppleva den platsen utan att behöva underställa sig de villkor som de som bor där lever under. De flesta söker avkoppling i autentisk miljö. Äkta Grekland, äkta Afrika.

I sökandet efter platser där miljön är oförstörd och folk inte har tröttnat på turister måste vi åka längre och längre bort. Områden avverkas ett efter ett.

Massorna från norr reser alltid dit vädret är bäst och maten billigast. Tidigare i somras höll UNCTAD (United Nations Conference on Trade and Development) en konferens i Sao Paolo där ordföranden i World Tourism Organisation, Geoffrey Lippman, slog fast att turismen kan spela en nyckelroll i kampen för snabbare utveckling, utbildning och sysselsättning i världens fattigaste länder:

– Vi måste se till att andelen av internationell turism riktad mot världens fattigaste länder ökar radikalt till 2015, sa Geoffrey Lippman.

Konferensen kallade resande från rika länder till fattiga för en ”win win sector”. Redan i dag är turism den viktigaste exportvaran i en tredjedel av alla u-länder. Naturligtvis finns det flera ekonomiska fördelar.

De negativa konsekvenserna är svårare att mäta. Det handlar om bland annat ökad kriminalitet och sociala problem. Med turismen kommer en snabb värdeförskjutning. Mark som tidigare var värdelös ur ekonomisk synpunkt blir högst eftertraktad. Platser som människor tidigare använt för sin egen rekreation köps upp och hägnas in. Stranden till exempel.

Ju fattigare ett land är desto större är risken att man kommer att känna något obehag på semestern. Vad är meningen med det här egentligen? Det är modernt att söka distansera sig från det mest vulgära: charterturisten, sexturisten och ”all inclusive”-turisten. 90 procent av svenskarna ser sig inte själva som typiska turister.

Skälet till att turismen väcker obehag är att den så tydligt visar upp globala maktstrukturer. Hos den rika minoriteten betraktas resande som en mänsklig rättighet. Vi skall ut och titta på allt. Men förutsättningen för allt detta resande är att de som bor i länderna vi åker till inte har samma möjligheter att komma därifrån. Att murarna runt Europa och välfärden upprätthåller det system som gör att människor inte har något annat alternativ än att jobba i den servicesektor som turismen genererar.

Med jämna mellanrum spås resebranschens död, men den kommer alltid igen. På lång sikt har man dock ett problem. Frågan som allt mer kommer att sysselsätta branschen i framtiden är hur man ska göra för att turister inte ska känner sig illa till mods. Man söker en ”socialt hållbar” turism som inte förstör. En god turism. En turism där folk kan känna sig precis så bra som de är värda på semestern.

Problemet är bara att den inte kan existera så länge vissa befolkningar är fast i sina länder medan andra ser det som en självklar rättighet att få resa och fritt ta för sig av världen.

Karolina Ramqvist (journalist och författare)