Utjämning stoppar tillväxten
Mellan 1870 och 1970 blev svensken tio gånger rikare. Olika regioner utvecklades olika. Städerna växte och landsbygden avfolkades; idag bor över 80 procent av befolkningen i städer, tidigare bodde 80 procent på landet.
Utveckling förutsätter förändring. Vill vi åter se ett Sverige som växer snabbt och tar nya språng på vägen mot välstånd måste utvecklingen släppas fri. Regionalpolitiken som idag omfördelar kring 100 miljarder kronor varje år leder till motsatsen.
Komikern Ronny Eriksson försvarar systemet i en allvarlig debattartikel den 31/10. ”Vi måste hjälpas åt” är motiveringen. Att hjälpas åt är således att med tvång kräva in stora pengar från människor i en region och ge till människor i en annan. Av flera skäl är ett system där vi ska stå med händerna i varandras fickor skadligt.
I Sverige råder fri rörlighet. Vem som helst får bo var som helst. Av det följer rimligen att man inte på vissa orter kan få delar av sitt uppehälle permanent bekostat av andra. Skulle man ändå göra så, som idag, hindras fri rörlighet. Bidrag låser fast människor på vissa orter.
Att ta stora resurser från en
region med hög tillväxt och ge till en med låg tillväxt bestraffar det goda och belönar det dåliga. Alla regioner får lära sig att låg tillväxt ska eftersträvas – då blir man vinnare i ett perverst system. Så skapas fattigdom, inte rikedom.
Framför allt bygger detta på att marken är viktigare än människorna. I Stockholm, som idag betalar stora summor till resten av landet, finns många med låga inkomster. Varför ska en stockholmare i Tensta betala till en direktör – eller framgångsrik komiker – i Piteå? Systemet utgår från ett kollektivt genomsnitt som inte finns i verkligheten. Från mark, inte människor.
Så är det med alla centralplanerade system: kollektiv konservatism, istället för individuellt intresse. Centralplanerad utjämning hindrar utveckling. Lokomotiv för tillväxt stoppas, och då stannar också tågets vagnar. Tror någon att resten av landet går bra om Stockholm stannar och stockholmarna inte har råd att köpa varor och tjänster från olika håll?
Ibland liknas utjämningen vid Robin Hood. Helt fel. Det var Prins John som tog in medborgarnas pengar i höga skatter. Robin Hood tog tillbaka pengarna till dem som hade tjänat ihop dem, som en äkta frihetskämpe. Utjämningsskatt är Prins John-skatt.
Vi får aldrig resurser till vården om vi hindrar de krafter som skapar resurser. Istället för att kräva att få andras pengar borde man kräva friare regioner. Ta bort den centralplanerade utjämningen och ge regionerna mer självstyre. Öppna för arbetskraftsinvandring så kan nya medborgare lockas till olika regioner. Frihet och öppenhet skapar välstånd.
Johnny Munkhammar
Expert, Omvärld och trender, Svenskt Näringsliv och författare till ”Människorna, marken och makten” (Timbro 2002)