FRA kan läcka din privata mejl
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-28
Debattören: Insamlade hemligheter har regelmässigt lämnats ut
I min bok ”Spionen på FRA” som utkom nyligen berättar jag om hur svensk signalspaning under det kalla kriget infiltrerades av en ring av spioner som lämnade ut hemligheter till både USA och Sovjet. Boken är en roman men bygger på verkliga fakta.
Vissa av dessa fakta avslöjade jag i förra veckan i Aftonbladet. Bland annat berättade jag om den svenske spionen Stig Wennerströms närmaste medarbetare, en skugga som gått under beteckningen ”Mr X” och vars existens förnekats av den militära underrättelsetjänsten, men som jag nu kunnat belägga. Jag har tagit del av Säpos hemligstämplade dokument om Mr X och även intervjuat honom.
Mr X var en högt uppsatt tjänsteman inom svenska FRA som från 1951 till 1983 avslöjade hemligheter för både Sovjetunionen och Nato. Enligt honom själv var han en av fem spioner på FRA som skyddade och hjälpte varandra. Exakt vilka uppgifter Mr X spred är inte känt, men enligt mina källor fick han skattefria inkomster på över 20 miljoner kronor från sitt spioneri, vilket tyder på att hans uppgifter var värdefulla.
Denna historia är ytterligare ett exempel på att svenska myndigheter inte lyckats hindra hemlig information från att läcka. Vad säger att de blivit bättre på det sedan åttiotalet? Som jag ser det – inget. Tvärtom är riskerna för läckor större i dag.
Insamling av hemlig information, inte minst om vanliga människors liv, har ökat dramatiskt på senare år. Det arbete som kalla krigets spioner utförde med stor möda, dessutom med risk för eget liv och hälsa, görs i dag automatiskt med program som fångar in och omvandlar datatrafik till användbar information för säkerhetstjänster i USA, EU och Ryssland.
Bara genom den volym av data som samlas in ökar riskerna att uppgifter hamnar i orätta händer. Till detta kommer att uppgifterna ofta är av vardaglig karaktär. Det handlar om vanliga mejl, vilka hemsidor du surfat på och till synes oviktiga uppgifter om när och varifrån telefonsamtal gjorts. De spårar dina kontaktnät.
I filosofisk bemärkelse är det såklart viktigt att människors integritet respekteras och att myndigheter inte granskar privat e-post mellan människor i onödan. Men när uppgifter ska skyddas, i praktiken på en myndighet, ger man prioritet åt uppgifter som är känsliga och där konsekvenserna av en läcka kan bli stora. För att tala klartext – militära hemligheter är viktigare att skydda än dina mejl.
De intervjuer jag gjort med svenska underrättelsetjänstemän under researchen till min bok visar också en tradition av att myndigheter själva spridit hemligheter. Insamlade uppgifter har läckts regelmässigt och med överordnades goda minne till utländska säkerhetstjänster, i utbyte mot annan information. Svenska myndigheter har även sett mellan fingrarna på hur sovjetiska och amerikanska agenter återkommande och olagligen inhämtat information i Sverige.
I dag är utbytet av säkerhetsinformation mellan länder större än någonsin. FRA samarbetar löpande med NSA i USA och motsvarande myndigheter i andra länder. Vilken information som delas kan vi som medborgare aldrig veta, underrättelseinformationen är hemlig. Vi kan inte göra mer än att hoppas på att respekten för insamlad information är större i dag än tidigare. Men det finns egentligen inget som talar för det.
Skapar den ökade spaningen på privatpersoners liv en ökad säkerhet? Jag är tveksam. Sverige har inte haft några terrorattentat av vikt sedan Västtyska ambassadsprängningen 1975. Det är 35 år sedan. Utbyggnaden av övervakningen verkar vara driven av de tekniska möjligheterna att övervaka, snarare än av ökade hot.
Vad som däremot är klart är att ökad informationsinsamling skapar ökad risk för läckor. Det är dags att vi tar risken på allvar. Det behövs en mer systematisk övervakning av övervakarna, en mer restriktiv inställning till hur mycket information som får samlas in och tydligare regler för hur uppgifter får delas med andra länders myndigheter.
Fallet Mr X visar att FRA historiskt inte kunnat skydda ens de allra känsligaste försvarshemligheterna i vårt land. Vad säger det om det skydd man i dag kan erbjuda för de vardagliga uppgifter som med allt större håv samlas in om vanliga svenskar?
Vi behöver en modern och human signalspaningsorganisation med ett modernt ledarskap och öppna, serviceinriktade medarbetare. Jag tror att det går att ordna men det kräver krafttag från regeringen och ett mycket starkt och självständigt ledarskap, fritt från inblandning av främmande makt.
Anders Jallai