Vill vill ha en lax till – i månaden
Ella Niia & Mats Hansson: Det är dags för restaurangbranschen att mogna och ta ansvar för personalen
Maria, 29, arbetar i en riktig framtidsbransch: besöksnäringen. Ja, faktum är att turism, hotell och restauranger är en av de snabbast växande branscherna såväl i Sverige som globalt. I Sverige ger den större exportintäkter än till exempel försäljning av bilar eller mobiltelefoner. Den är också en av de branscher som är bäst på att skapa många nya jobb. Och många politiker talar om besöksnäringens potential.
Men – och här kommer det stora MEN:et – trots att Maria har ett så viktigt jobb, så märks det inte i hennes lönekuvert. Efter drygt åtta års arbetslivserfarenhet tjänar Maria bara drygt 16000 kronor i månaden. Eller rättare sagt, hon skulle ha tjänat så mycket om hon hade haft en fast heltidstjänst.
Men nu får hon bara arbeta på timmar upp till en halvtidstjänst – trots att hon under flera år har bett om att få arbeta heltid. Och dessutom ringer chefen bara in Maria när det passar honom. Så hon vet inte från månad till månad – eller ibland ens från dag till dag – om hon har arbete eller inte. En fast anställning vore underbart. Med det skulle komma självkänsla, möjligheter att planera sitt liv – och en högre lön.
Nu får hon efter skatt bara ut cirka 7000 kronor i månaden i snitt.
Ja, så här illa ser det ut för många av de cirka 100000 svenskar som arbetar inom besöksnäringen. Var tredje har en tillfällig anställning, och den genomsnittliga arbetstiden är 54 procent. Det är en skam. Framför allt med tanke på att åtta av tio är kvinnor, unga eller har utländsk bakgrund. I andra branscher som växer, stiger också lönerna kraftigare, samtidigt som anställningsvillkoren blir bättre.
Och nu mullrar det också rejält bland alla de hotellstäderskor, restaurangbiträden, servitriser, kockar, receptionister och andra, som tjänar minst på svensk arbetsmarknad.
Vi möter ofta medlemmar som har fått nog av de otrygga anställningarna och låga lönerna i denna bransch. Man trivs med fart och fläkt, och tycker om att ge gästerna god service. Men de vill komma bort från denna vilda västern-mentalitet och det osynliggörande som drabbar många anställda.
Det bästa sättet att höja statusen, stoltheten och yrkeskänslan för alla de som arbetar i besöksnäringen, är att höja lönerna och göra det lättare att få fasta heltidsjobb. Därför kräver vi rejäla – men rimliga – löneförhöjningar för alla de fattiga riddarna som arbetar i städet, i disken, i servisen, i köket och så vidare.
Vi vill att alla ska få tusen kronor mer i lön, och att ingen ska tjäna mindre än 16100 kronor i månaden, ens som nyanställd.
Till detta kommer också våra krav på att minska arbetsgivarnas högst oseriösa överutnyttjande av tillfälliga deltidsjobb. Självklart måste till exempel skidanläggningar och sommarcaféer kunna ha säsongsanställda. Men i övrigt bör grunden för en anställning oftast vara en fast heltidstjänst – också i vår bransch. I dagsläget är det snarare tvärtom: tillfälliga deltidsanställningar har blivit normen.
Enligt en färsk undersökning bland 1182 hotell- och restauranganställda anser 86 procent att det är rimligt med en löneförhöjning på minst 1000 kronor i månaden (många ville dock ha minst 1500 kronor mer). Nio av tio vill att det i det nya avtalet ska bli lättare att få fast heltidsjobb. Och tre av fyra tycker att lägsta ingångslönen bör höjas till minst 16000 kronor.
Om man – som vi inom arbetarrörelsen – tror på tanken att vi ska minska klyftorna i samhället, så måste de som tjänar minst få den största höjningen. Allt annat skulle bara cementera eller till och med öka klyftorna. Det vore fullständigt oacceptabelt.
Så nu får det vara slut på Happy Hour för arbetsgivarna. Någon gång måste också denna bransch mogna. Och när vore en bättre tid än nu – när restaurangerna och hotellen gör rekordvinster?
