Fasansfull retorik från Torbjörn Tännsjö
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-26
1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av "livsodugliga" personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.
Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.
I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera "livsodugliga liv". Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den "utjämning" som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör "väljas bort". Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.
Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygienska initiativ. "Individen får mer handlingsutrymme" med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med "utrymme att döda en annan människa".
Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.
Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av "perfekta människor", där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.
Erika Cyrillus, chefredaktör
Olof Edsinger, generalsekreterare för Salt - barn och unga i EFS
Annelie Enochson, riksdagsledamot, arkitekt
Per Ewert, historiker och författare
Ivar Gustafsson, docent matematik
Bengt Holmberg, professor em. i Nya Testamentets exegetik
Bengt Ivar Johansson, företagare
Eva Johnsson, riksdagsledamot
Thomas Karlsson, generalsekreterare Amalgamskadefonden
Göran Kurlberg, docent, överläkare
Gunnel Larsson, handikappad, sekreterare DHR i Höganäs
Kjell O. Lejon, professor religionsvetenskap
Bengt Malmgren, läkare
Lars Melin, docent Nordiska språk
Sven Reichman, läkare, docent
Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet
Yvonne Maria Werner, professor historia
Siewert Öholm, journalist, redaktör Världen idag