"Björklund – bra för oss sverigedemokrater"
Thord Lindblom (sd): Med Björklund vid rodret kan vi lättare samarbeta
Efter beskedet om att Lars Leijonborg avgår som partiordförande för folkpartiet har det diskuterats flitigt om vem som ska efterträda honom.
I min hemkommun Landskrona gick folkpartiet, precis som sverigedemokraterna, framåt i valet 2006 och ingår idag i ett minoritetsstyre som i en del frågor fått stöd från sverigedemokraterna.
Samarbetet och samsynen sverigedemokraterna och folkpartiet emellan har i vissa politiska frågor fungerat väl men är inte sanktionerat från den folkpartistiska particentralen.
Landskrona är en stad som den senaste tiden har fått en hel del uppmärksamhet. Trist nog har det nästan uteslutande legat sociala problem till grund, men samtidigt har man också börjat uppmärksamma och skriva om den potential till lösningar som utkristalliserat sig efter valet. Med andra ord: sverigedemokraternas framgång har fått medialt genomslag. Samhällsutvecklingen i staden har lett till att även etablerade politiker tvingats tänka om. För somliga har det blivit för mycket – socialdemokraterna tog time out efter valet och flydde till Danmark.
Den linje som Jan Björklund driver är till stor del den som praktiseras av fp i Landskrona – en linje som bevisligen är både framgångsrik och visar att ett samarbete med sverigedemokraterna är möjligt och kan vara konstruktivt.
Redan tidigt i valrörelsen valde folkpartiet att profilera sig i sverigedemokratiska frågor och erkänna en del av de problem som vi sverigedemokrater länge har uppmärksammat. Torkild Strandberg, kommunalråd i Landskrona, är i många avseende ett gott exempel på hur folkpartiet kan hitta beröringspunkter med sverigedemokraterna och inse vad de själva ställt till med i och med den flumliberala diskurs man slog in på under Bengt Westerbergs tid.
När nu Leijonborg avgår är det min uppfattning att det vore bra för alliansen om Jan Björklund valdes till ny partiordförande.
Med Björklund som ledare för folkpartiet är det möjligt att vi kan finna en plattform för samarbete, baserad på den samsyn som tycks finnas i frågor som kring brottslighet, en havererad invandrings- och integrationspolitik samt en kunskapsinriktad skola som värdesätter ordning och uppförande.
Den för Sverige så olycksamma ”Bengt Westerberg-linjen” med öppna gränser och ”snällism” har Jan Björklund tagit klart avstånd ifrån och är i stället drivande bakom ”kravlinjen”.
Människor ska bidra genom arbete, föräldrars ansvar för sina barn poängteras, invandrare som kommer till Sverige ska anpassa sig och förhoppningsvis kan även en restriktiv invandringspolitik skymtas framöver.
Ett samarbete förutsätter dock att folkpartiet erkänner sin hittills misslyckade politik och slutar sprida vallöften omkring sig, som man sedan inte står upp för i praktiken.
Ett sådant exempel är frågan om språktest som förts fram i två valrörelser för att sedan röstas ned i riksdagen av den egna partigruppen. När sverigedemokraterna i andra skånska kommuner motionerat om kommunala språktest har det kallats ”rasistiskt”. Det håller inte att tala väl om ett förslag i media, för att sedan komma med smädelser när samma förslag tas upp i kommunfullmäktige av förslagets ursprungliga upphovsmän.
Det goda samhället och det svenska folkhemmet behöver återupprättas. Våra barn och ungdomar behöver återigen, bland annat genom god skolutbildning, ges möjligheter att avancera i samhället och utveckla sina livsvisioner - utan ekonomiska eller sociala barriärer.
Med Björklund tror jag att folkpartiet har alla möjligheter att se, och våga ta tag i, de problem som folkpartiet till stor del är ansvariga för.
För Sveriges skull hoppas jag därför att Jan Björklund väljs till folkpartiets nya ordförande.
Dagens debattör
