Nu blir det mindre vänsterpopulism
Jag tillhörde de skeptiska när Håkan Juholt och Carin Jämtin föreslogs som ordförande respektive partisekreterare för Socialdemokraterna.
Inget ont om dem som personer, men det kändes som att deras främsta meriter var en förhoppning om att de skulle ena ett splittrat parti, inte att kunna ge socialdemokratin tillbaks förlorade väljare och locka nya.
Juholts tal på partikongressen gjorde inget för att stilla denna oro – även om man ska vara medveten om att det är skillnad på retoriken från en partiledare när denne talar till de medlemmar som just valt honom, och den politik som sedan förs av det ledande oppositionspartiet.
Men sedan hände det något. Den nye partiledaren visar att han, till skillnad från Mona Sahlin, verkligen vill möblera om rejält i sitt lag.
Backbenchern Tommy Waidelich utsågs till ny ekonomisk-politisk talesperson. Det var en överraskning i Göran Perssons anda. Många trodde att posten var vikt för Mikael Damberg eller Leif Pagrotsky. Andra spekulerade om Tomas Eneroth.
Själv tänkte jag att man kanske skulle plocka in Lena Sommestad, som visserligen saknar riksdagsplats men som i sammanhanget är en av de få med akademiska kvalifikationer.
Utifrån principen om “varannan damernas” hade det också varit logiskt med en kvinna – något också Sommestad påpekar på sin blogg.
Utnämningen av Waidelich talade för att Sven-Erik Österberg satt löst
som gruppledare i riksdagen. Mycket riktigt tycks nu Österberg petas sägs ersättas av Berit Högman eller Carina Moberg. Mot Moberg talar att hon i likhet med Tommy Waidelich representerar Stockholms län, och enligt s-logiken får inte alltför många topposter gå till folk från samma partidistrikt. Det verkar även om att Maryam Yazdanfar, föräldraledig ordförande i civilutskottet, får lämna sitt uppdrag.
Hon hade kunnat vara kandidat till gruppledare, men kommer också hon från Stockholms län. Rimligen måste hon erbjudas ett nytt uppdrag av motsvarande kaliber. Annars skickar Juholt väldigt konstiga signaler.
Juholt och Waidelich har nu producerat en gemensam debattartikel där de säger sig vilja se över skattesystemet för att skapa fler jobb och konkurrenskraftiga villkor för näringslivet, samtidigt som de konstaterar att “det finns små möjligheter och heller inga direkta behov av att kraftigt höja eller sänka skatterna”. Inga radikala besked kanske, men ändå ett budskap som skiljer sig från jungfrutalet på S-kongressen. Mindre vänsterpopulism, mer fokus på de avgörande sakfrågorna.
Trots viss cirkus just nu tycker jag att mycket tyder på att socialdemokratin, när Tommy Waidelich kompletterat ledningsgruppen, verkar vara väg åt rätt håll.