Medierna struntar i de regler som finns
Bevakningen av mordet på
Anna Lindh har gett upphov till en intensiv kritik av medierna.
Torbjörn von Krogh, chefredaktör på
Pressens Tidning, undrar om det verkligen är hårdare pressetiska regler som behövs – först bör man väl följa de regler som redan finns.
”Kanske har vi de senaste
veckorna sett en anpassning till en allt mer näraliggande internationell omvärld”, skriver han.
Ett teknikskifte har skett där konkurrensen om nyheterna nu sker dygnet runt på webben. Webben gör också att utländska medier med färre restriktioner rapporterar om samma mordutredning på bara ett musklicks avstånd.
Samtidigt är nyhets- och uppmärksamhetskampen intensiv mellan en tidigare allvarligt sårad och detroniserad Expressen som med blodtransfusion fått nytt liv och den nye kungen Aftonbladet som för liv och pina inte vill bli tvåa igen.
DN vill visa SvD var skåpet ska stå efter att ha blivit slagen på nyhetsfingrarna under ett halvår, trots sina större resurser. Även etermedier och andra nyhetsorganisationer drog på i mördarjakten.
Läsarna av Stockholms morgontidningar kände inte igen sig. Omfattningen av bevakningen var mycket större och med fler integritetskänsliga detaljer än vanligt.
Samtidigt behövde kritikerna inte köpa kvällstidningarna för att se att det var ännu värre där. Deras löpsedlar basunerade ut att den misstänkte ”åt upp sina kläder” (Expressen) och var ”psykstörd” (Aftonbladet). I Expressens extraupplaga om Anna Lindhs död var bårbilderna av henne uppdragna på uppslag efter uppslag. I Aftonbladet visades bilder av en annan man än den som gripits.
På DN:s webbfråga svarade 75 procent av 16 600 läsare att bevakningen var dålig eller usel.
Pressens självsanering fungerar inte längre hävdar kritikerna och kräver åtgärder:
Ny lagstiftning Jurister och några politiker i riksdagens konstitutionsutskott har luftat förslag om inskränkningar av källskydd och meddelarfrihet. Få förslag har lagts fram, politiker som Marita Ulvskog och Ingvar Carlsson bland kritikerna har svarat att de inte tror på lagstiftningsvägen. Det blir fel debatt (grundlagsändring). Då riskerar vi att grundläggande byggstenar i rikets styre vittrar sönder.
Högre skadestånd Här har advokat Leif Silbersky och Marita Ulvskog förenats. Money talks, sa kulturministern. Om domstolar finner att skadan av detta slags förtal (ordet integritetsmord har använts) motiverar en annan penningskala än dagens praxis så är det upp till domstolarna. Risken med högre skadestånd är att det är de ekonomiskt starka som vågar driva processer och kanske också blir mer försiktigt behandlade av medierna av rädsla för dyra processer. Risken finns också att skadestånden vägs in i en ekonomisk publiceringskalkyl.
Skärpta interna etiska regler Jan Guillou har som ordförande i Publicistklubben föreslagit ett tillägg som gick ut på medierna inte ska spekulera i skuldfrågan före dom. Den debatten har nu fått nytt bränsle eftersom det förekommit en ohyggligt massa spekulationer.
Men vad är det för vits att skärpa regler om medierna struntar i dem som redan finns? Redan dagens regler skulle hindrat många övertramp – om medierna följt dem.
Förändring av det pressetiska systemet Det går att sätta skarpare tänder i gapet på Pressens opinionsnämnd. Beloppen kan höjas (vilket pressombudsmannen redan hunnit föreslå) och graderas mer efter både upplaga och fällningarnas karaktär. Fast då blir det mer likt böter och det har man tidigare värjt sig emot.
Debatt? Absolut! Den behövs i många fora. Och den är också i full gång. Medierna bevakas numera regelmässigt i media i samband med större händelser. Det finns också en livaktig inre granskning och debatt. Pressens Tidning är ett exempel. Där har Aftonbladets chefredaktör tidigare gått ut och sagt att det får vara slut med ”skitlöpsedlar” och Expressens redaktionschef har beklagat publiceringen av vissa bilder på Anna Lindh. På webben finns ett färskt exempel med referat av en självkritisk debatt (www. pressenstidning.nu).
Kanske har vi de senaste veckorna sett ett markant steg i den svenska pressetikens anpassning till en allt mer näraliggande internationell omvärld.
Många känner inte igen sig i en sådan förändring. Vi är själva formade av de sociala och kulturella särdrag som hittills skapat den svenska pressetiska modellen. I den bakgrunden ingår en starkare historisk koppling mellan press och partier än i många andra länder, en riksdag som formulerat uppgifter för pressen i samband med det unika presstödet och pressetiska organ som inrättades efter hot om lagstiftning i riksdagen.
Under de senaste femton åren har det pågått en frigörelse från en regelstyrd pressetik till beslut grundade på lokala diskussioner. Risken är att pendeln, som under de senaste intensiva veckorna, då svänger långt åt andra hållet.
Torbjörn von Krogh
Chefredaktör Pressens Tidning, en branschtidning som ges ut av Tidningsutgivarna