Börja använda lagen mot könsstympning
Debattörerna: Tre fällande domar sedan 1982 duger inte
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-02-06
DEBATT. Kvinnlig könsstympning är ett brott mot såväl barnkonventionen som de grundläggande mänskliga rättigheterna – ett övergrepp som utförs för att kontrollera flickors och kvinnors liv och sexualitet.
I dag på Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning kräver Existera, Plan International Sverige och Unizon alla flickors och kvinnors rätt till sina egna kroppar och ett slut på övergrepp som förstör kvinnors liv.
Över 200 miljoner flickor och kvinnor i världen har utsatts för könsstympning och varje år riskerar ytterligare 3 miljoner flickor att drabbas. Trots att det talas om ”kvinnlig könsstympning” utförs övergreppet ofta när flickan är mellan 4 och 14 år gammal. Även spädbarn stympas.
Kampen för att stoppa den skadliga sedvänjan har pågått i decennier. Tack vare skärpt lagstiftning i kombination med ökad kunskap och satsningar på jämställdhet har arbetet gått framåt.
Coronapandemin har dock inneburit ett bakslag, könsstympning har i stället ökat på många håll i världen.
Även i Sverige är kvinnlig könsstympning ett större problem än vad man kan tro.
Existera arbetar specifikt mot könsstympning och stöd till utsatta. 2021 släppte organisationen ”Medan vi skärs tittar världen på”.
Rapporten visar att 75 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha utsatts för könsstympning, att jämföra med Socialstyrelsens siffror från 2015 som uppskattade att 38 000 flickor och kvinnor lever med konsekvenserna av könsstympning.
Trots att så många flickor och kvinnor riskerar att utsättas eller kan ha utsatts är kunskapen om könsstympning låg och informationen till utsatta om deras rättigheter generellt eftersatt.
I Existeras kontakter finns många vittnesmål om att sjukvården förbiser kvinnor och flickor som är könsstympade.
De vittnar om att de inte får tillräcklig information om hjälp de har rätt till och upplever att det råder en normalisering hos vårdanställda, speciellt när kvinnan kommer från ett land där könsstympning förekommer i högre grad.
Liksom när det gäller andra former av våld måste vårdpersonal våga fråga om könsstympning.
I Sverige och i det trettiotal länder runt om i världen där könsstympning är utbrett återstår mycket arbete om vi ska leva upp till överenskommelserna i de globala målen om att utrota kvinnlig könsstympning till år 2030.
Det är bra att åtgärder mot könsstympning finns med i regeringens färska åtgärdsprogram på 99 punkter för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor men mer måste göras.
Våra krav:
- Intensifiera arbetet med att utrota skadliga sedvänjor som könsstympning till år 2030 – både i Sverige och världen.
Det svenska biståndet måste prioritera riktade insatser – för att stärka lagstiftningen och öka utbildningsinsatser för att ändra normer som ligger till grund för könsstympning. - I Sverige måste befintliga lagar efterlevas och användas. Sedan 1982 finns en särskild lagstiftning som förbjuder könsstympning, även förberedelser är förbjudet och det är straffbart även om könsstympningen utfördes i annat land än Sverige.
Sedan 1982 har det enbart varit tre fällande domar trots att lagen skärptes 2017. - Öka kunskapen om de fysiska och psykiska skadorna av könsstympning hos yrkesgrupper som möter flickor och kvinnor som utsätts eller riskerar att utsättas, det gäller framförallt vården, skola och förskola, rättsväsendet och alla som möter asylsökande och nyanlända.
Utöver den extrema fysiska smärtan och lidandet med långdragna smärtsamma menstruationer och svårighet att kissa orsakar könsstympning trauma och stort psykiskt lidande. - Arbeta förebyggande mot både barn och föräldrar för att förändra attityder och normer. Samhällsorienteringen för nyanlända måste utgå från kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.
- Kommunernas föräldraskapsstöd måste ta upp mäns våld mot kvinnor och barn med särskild information om könsstympning.
Det behövs också fler specialistmottagningar med fokus på könsstympning över hela landet – möjlighet till vård och stöd får inte bero på var man bor.
Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
Luul Jama, ordförande Existera
Olga Persson, ordförande riksförbundet Unizon
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.