Hur illa måste det bli?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2007-10-24

Thomas Bodström och Helena Karlén: Ge dem som konsumerar barnpornografi långa fängelsestraff

Straffet för barnpornografibrott måste höjas och dagsböter helt tas bort ur straffskalan.

Det är hög tid att markera brottets allvar.

Barnpornografiutredningens förslag till regeringen innehåller tyvärr inte några sådana åtgärder. Inte heller ska brottets placering ändras till att tillhöra sexualbrotten.

Utredningen visar åter igen på en förlegad syn på vad barnpornografibrott i verkligheten är. Justitieminister Beatrice Ask måste därför ta initiativ för att åtgärda dessa brister.

Många barnpornografikonsumenter är i stort behov av vård, något som bäst bedrivs i fängelserna. Även icke-frihetsberövande påföljder kan förenas med vårdföreskrift, något som borde ske i ökad omfattning. Ett av de starkaste argumenten för detta är kopplingen mellan konsumtion av övergreppsbilder på barn och egna övergrepp, något som tidigare belagts av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) men även barnpornografiutredningens betänkande ”Barnet i fokus” som överlämnades till regeringen 29 augusti i år.

Förutom ökade möjligheter till vård bör brottets allvar markeras tydligare för att få en avskräckande effekt. I dag ger ringa brott i regel dagsböter och för normalgraden utdöms endast undantagsvis till fängelse. För grovt brott döms dock till fängelse. De svenska domstolarna är däremot aldrig i närheten av straffskalans övre gräns på sex år, utan dömer vanligtvis till minimistraffet på sex månader.

Det talas ofta om att domstolarna måste använda den övre delen av straffskalan när det gäller våldsbrott, men varför omfattar inte den diskussionen barnpornografi? Vilken omfattning av barnpornografiska bilder och filmer väntar domstolarna på, hur unga måste barnen vara och hur sadistiska måste övergreppen bli?

Genom domstolarnas bedömning av brottets svårhetsgrad och val av påföljder bagatelliserar den dömande makten barnpornografibrottet. Ett brott mot barn av denna karaktär är en attack mot vårt samhälle och alla de grundprinciper som den svenska rättsstaten vilar på. När ska de svenska domstolarna markera detta genom att utdöma strängare och mer ändamålsenliga straff?

I grunden finns det tyvärr en förlegad syn på vad barnpornografi faktiskt är. Tvärtemot vad många tycks tro är poseringsbilder långt ifrån det enda som sprids. Snarare är det regelrätta våldtäkter, ibland med sadistiska inslag. Det faktum att det i dag går att köpa sig till barnpornografi via kontokort är en stark drivkraft för kriminella grupper att ständigt producera nytt material. Utan ett ständigt flöde av nya bilder vänder sig kunderna till en annan barnpornografisk internetsida.

Ytterligare ett exempel på en förlegad syn är brottets placering i Brottsbalken. Man kunde förvänta sig att lagen hörde hemma under kapitel 6 om sexualbrott. Men i stället är lagen placerad i kapitel 16 under ”Brott mot allmän ordning”. Återigen bekräftas synen på barnpornografi som skiljt från offret på övergreppsbilderna.

Det handlar om en fundamental samhällsattityd: detta är den värsta formen av brott mot barn och det måste markeras och sanktioneras med kraft. Lagstiftningen påverkar attityder och det är viktigt att brottet finns i det kapitel i Brottsbalken där det hör hemma.

Vetskapen om att övergreppsbilderna för all framtid laddas ner och konsumeras upplevs av offren som fortsatta övergrepp. De fysiska övergreppen går att bearbeta, men spridningen av bilder och filmer förvärrar traumat och lever kvar som en ständig påminnelse.

En straffskärpning för att förebygga brott och signalera brottets allvarliga karaktär samt ge ökad möjlighet till vård av barnpornografikonsumenter, borde därför vara prioriterat av Beatrice Ask och regeringen inom ramen för revideringen av lagen.

Thomas
Bodström
Helena
Karlén