Aftonbladet

Dagens namn: Uno

Rädda inte bankerna – rädda löntagarna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-02

Johan Ehrenberg: Ingen som haft tokfel ber om ursäkt – trots att de lurat människor på miljarder

Människor i masker och skyltar om att girighet dödar protesterade i går utanför New York-börsen. ”Men de ansvariga fortsätter som förut och ingen ber om ursäkt”, skriver Johan Ehrenberg.

När finanskrascher inträffar händer nåt märkligt. De ansvariga fortsätter som förut och ingen ber om ursäkt. Ingen av de ekonomer och ”analytiker” som haft tokfel ber om ursäkt. Trots att de lurat människor på miljarder kronor. Orsaken till krascherna är det de – tillsammans med borgerliga politiker – slagits för.

All ekonomi i den privata finansvärlden är som ett pyramidspel. Man köper ”värdepapper” och hoppas sälja dem dyrare. Så länge någon vill betala lite mer för papperet så kallas utvecklingen sund. Spekulation är när Swedbank köper delar i amerikanska lån. Spekulation är när börsen stiger och bankerna sen lånar ut till en spekulant med aktierna som säkerhet så denne kan köpa fler aktier (som sen kan belånas). Spekulationskapitalism är ett slöseri med kraft och pengar.

I stället för investeringar i företag, järnvägar, skolor, så gör man ”placeringar”.

I stället för satsningar på problem, klimatfrågan, arbetslöshet, så köper man råvaror för att man hoppas de ska fortsätta gå upp.

Våra borgerliga ekonomer kallar det här ”smörjmedel i ekonomin”. Man gillar spekulationen. Den flyttar pengar dit ”de gör mest nytta”. Dvs dit man just då kan tjäna mest. Men kortsiktig spekulation är alltid ”lönsammare” än långsiktiga investeringar. Den veckan.

Bankkrascher beror inte på att vanligt folk slutat lite på bankerna, de beror på att bankerna slutat lita på varann – de vet något ingen annan vet – nämligen att de lån och säkerheter bankerna har är luft. När en bank kraschar beror det på att andra banker inte vill låna ut till den. Ibland tar staten då och räddar banken. Ibland får starkare bankerna ta över.

Alla politiker säger alltid dagarna före en katastrof att allt är lugnt.

När Anders Borg påstår att just svenska banker är sunda och stabila så är det ekon av vad amerikanska politiker och ekonomer sagt i lite mer än ett år. ”Systemet är stabilt”.

Men det är det inte.

Och det som händer när politiker verkligen behöver lugna folk är att ingen tror på dem.

Själva idén med att privata finansföretag ska få bestämma över dina lån, ditt hus, över företags investeringar, ja även över din konsumtion, är sjuk.

Det går inte att göra pengar på pengar. När ett hus blir dubbelt så mycket värt är det falskt – det är ju samma hus. När en börs stiger med en tredjedel är det luft. Alltid! När banker tjänar miljarder är det spekulationsekonomin som härjar.

I Sverige såväl som i andra länder.

Spekulationsekonomins ökning handlar om att allt mindre pengar finns i den gemensamma sektorn, borgerliga politiker privatiserar företag, skattepengar och pensionspengar används inte till investeringar utan till att låna ut till banker eller aktiespekulation.

När bankerna blir rika blir välfärden mindre.

I stället för att rädda världens banker genom att ge dem ännu mer pengar att låna ut kan man göra tvärtom.

Staterna ska ge stöd till löntagarna så de kan betala sina alltför dyra lägenheter. Då kan finansbolagen försvinna utan att vanligt folk förlorar sina hem.

Höjda löner och lägre aktieutdelningar är sunt, då flyttas pengar från spekulationsekonomin till den verkliga ekonomin.

Förstatligade banker är bra, då hamnar kontrollen över hur mycket pengar som skapas under människor som inte blir rika på att trycka nya pengar. (Vilket en bank gör när den lånar ut mer än den äger). Staten har ingen anledning att jaga högsta möjliga vinst som privata banker.

Offentliga sektorn måste få växa genom stora investeringar i uppdraget rädda världens klimat. Där finns både jobb och vettiga satsningar att göra. Dessutom – länder med stor offentlig sektor och höga skatter – har klarat sig bättre än andra i världsekonomin. Trygghet funkar.

Det här är klassisk reformistisk politik.

Mot den står en nyliberal politik som just nu håller på att försätta hela världen i kaos.

Det finns alltså ingen egentlig orsak till att Sahlin och Östros inte skulle kunna ändra politik.

Utom kanske detta.

Inte heller de är beredda att be om ursäkt.

De flesta privatiseringar och avregleringar gjordes nämligen under socialdemokratisk regering.

Johan Ehrenberg