S klarade inte en kvinnlig ledare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-11-17

Camilla Wagner: Mona Sahlin fick inte det stöd hon behövde – på grund av sitt kön

”Vi provade en kvinna en gång, men det funkade inte.”

Den kommentaren har man hört några gånger när det gäller kvinnor i näringslivet. Det får mig att fundera över vad företagen skulle välja om en man också skulle misslyckas med uppdraget.

Hur korkat uttalandet än är, så undrar man om det inte är så socialdemokraterna resonerar just nu.

Efter Göran Persson var det så vansinnigt viktigt att det skulle vara en kvinna som tog över. Gubbväldet skulle brytas och och man skulle positionera sig som ett progressivt jämställdhetsparti.

Nu fyra år senare hör man inget sådant.

Jytte Guteland, SSU-ordförande, sa i SVT:s ”Agenda” i söndags att man inte skulle utesluta någon, inte ens vita, medelålders män. Jag tror inte att Jytte Guteland behöver vara orolig. Det är väldigt sällan vita, medelålders män glöms bort. Men hon har en viktig poäng.

Att Mona Sahlin valdes för att hon var kvinna blev till slut hennes fall. Inte för att hon inte skulle vara kompetent eller ens den bästa kandidaten. Hon är kompetent och jag tror faktiskt att hon var den bästa kandidaten.

Problemet är att inom socialdemokratin i allmänhet och inom LO-kollektivet i synnerhet har man inte gjort upp med könsmaktsordningen. Man kan inte bestämma att man ska vara ett parti med jämställdhet som värdeord och tro att det räcker där. Man måste utbilda och utmana. Diskutera, sätta upp mål och finkalibrera målen när man uppnått dem.

Att säga att man vill ha en kvinna på posten är inte fel. Men man kan inte sedan låta henne möta vargarna själv, utan att ta itu med de problem som uppstår i beslutets bakvatten.

Det har till och med näringslivet förstått, även om man har lång väg kvar.

Minns ni Göran Perssons berömda uttalande om att alla ska ha råd att köpa en ny vårkappa till sin fru? ”Alla” är alltså män. Fruarna själva behöver inte kunna köpa sina egna kappor. Jag tycker att partiet nu ska fråga sig vilka de arbetar för och vilka de tycker ska rösta på dem.

Den traditionella falangen inom partiet stod inte bakom Mona Sahlin, just för att hon var kvinna. Detta visste Mona. Hon blev varse det, om inte förr, så vid Tobleroneaffären. Jämför den med andra snackisar som cirkulerar. Tabu-historien minns vi alla. Inga huvuden rullade där…

Men Mona Sahlin skyddades inte. Tvärtom. Det var hennes egna som försvagade henne och gjorde hennes handlingsfrihet att förnya paritet obefintlig. Hon fick aldrig, och tog inte heller, chansen gestalta makten.

Hade Mona åtnjutit samma stöd som sina manliga kolleger, så hade hon blivit partiledare redan efter Ingvar Carlsson och Sverige hade antagligen inte behövt höra till den krympande skaran av länder som aldrig haft en kvinnlig regeringschef.

Socialdemokraterna påminner om Romarrikets fall. En organisation som inte klarar av att göra upp med gamla strukturer utan bara hamnar i maktstrider, har inte en chans att förnya sig till den grad som skulle behövas. Här krävs en ledare med brett stöd. Tyvärr kan nog inte en kvinna få det stödet hos socialdemokraterna idag. Det har de ju redan prövat.

Camilla Wagner