Färm kan inte motbevisa oss
Slutreplik: På Göran Färms inlägg i Aftonbladet 18/8 2003: ”Ni slarvar med fakta, nej-sägare”
Göran Färm, EU-parlamentariker för socialdemokraterna, påstår att vi slarvar med fakta (Aftonbladet 18/8 2003). Men i sak lyckas han inte motbevisa oss på någon punkt:
1. Det finns stor samsyn kring påståendet att EMU skapades främst av politiska skäl, inte ekonomiska. Carl Bildt säger i klartext att EMU är ett steg på vägen mot EU-federationen (DN Debatt 19/8 2003). Färm påstår att EMU skapades för att länderna ville ha ”chans att påverka” ekonomin i kristider. Vilken möjlighet har länder som Irland eller Tyskland att påverka en ränta som är helt fel för deras behov? Poängen med EMU är just att detta inte ska kunna göras.
2. EU har inte lyckats minska sin budget, främst vad gäller jordbrukssubventionerna, i den utsträckning som krävs för att en utvidgad union ska fungera. Mindre årliga sänkningar av den totala budgeten förändrar inte detta faktum, vilket Färm försöker påskina.
3. Kommissionen vill ge EU egen beskattningsrätt, likaså medlemmar av EU:s framtidskonvent. Färm har själv ställt sig bakom en röstförklaring som kräver att EU får ”större finansiell autonomi” och att ”ytterligare reformer måste påskyndas” (Haugbetänkandet 991117). Beslutet öppnar för EU-skatter.
4. Poängen är att EU ”inte vill bli varken Sovjet, USA eller Jugoslavien”, skriver Färm. Det har vi heller inte påstått. Men medlemsländer, som har gjorts maktlösa i penningpolitiken, kommer att behöva stödja varandra finansiellt. Hur kan vår union i längden skilja sig från andra förbundsstater på den punkten?
Med det nya fördraget är unionen på väg att få alla statliga kännetecken: president, utrikesminister, rättighetsstadga, medborgarskap med mera. Med euron får den sin egen valuta. Detta är en realitet i Bryssel, vilket Färm borde våga erkänna inför de svenska väljarna.
5. Tre aktiva EU-medlemmar med sunda ekonomier – Sverige, Danmark och Storbritannien – har valt att behålla sina valutor och penningpolitiska kontroll. Det visar att idén om ett EU där alla länder tvingas vara med på allt redan är passé. Denna idé blir än svårare att genomföra i en utvidgad union med 25 länder. Om den genomförs riskerar samarbetet att spricka.
Drude Dahlerup
Henrik Dahlsson
Margit Gennser
Sverker Gustavsson
Kerstin Jacobsson